M: Jag har aldrig någonsin känt mig kränkt eller orättvist förfördelad av kvinnorörelsen eller i feministiska sammanhang. Jag tycker överlag att ordet (dvs "kränkt") ofta används av privilegierade personer för att skuldbelägga andra, till exempel dem som pekar på generella orättvisor. Därför använder jag det mycket sällan.
Men idag blev jag riktigt arg och kände mig – ja – kränkt.
Jag läste [Eva Sternberg i Expressen], angående utnämningen av Birgitta Ohlsson (FP) till EU-minister:
”Hon påstår att hennes man inte är en dinosaurie, utan en modern man, som klarar av att bli far även i Bryssel. Den bistra sanningen, Birgitta, är att din man är en likadan man som din far och hans far och hans far. Det skapas inga "nya" män på kortare tid än åtta miljoner års evolution.”
Tack för den upplysningen! Att vi har något som heter kultur, civilisation och samhälle sedan minst 10 000 år tillbaka, samt att människor gärna delar bördor och ansvar med varandra, verkar Sternberg ha missat.
Hen lever uppenbarligen en tortonisk tidsålder.
(Snälla, åk tillbaka dit, ta med dig ditt förakt, och stanna där.)
[Emma Gray Munthe] hittar dessutom följande på Sternbergs blogg:
”Pojkar far särskilt illa av att inte bli ständigt sedda och påpassade och uppmuntrade av sina mödrar. Deras hjärnor behöver stöd och hjälp med rangordningen till andra.”
Rangordning?! Påpassade?! Hjälp?!
Uppenbarligen anser Sternberg att ”män” är förståndshandikappade.
En sådan biologistisk och verklighetsfrånvänd attityd sorterar jag in under kategorin ”manshat”.
onsdagen den 3:e februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
6 som sa ...:
Det är väl belagt att pojkar i högre grad utvecklar ångestsymptom av att inte bli uppmärksammade än flickor. Pojkar har generellt ett större behov av att bli sedda, både av sina föräldrar och andra.
Det sagt så är Sternbergs debattartikel ett förvirrat snömos.
Hade ingen aning om att det var "väl belagt". Källa? Och jag undrar ju genast om de där ångestsymptomen och behovet av att bli sedda är något som skapas på grund av hur omgivningen beter sig mot små pojkar, eller om det faktiskt är något medfött. Hönan och ägget och så.
När jag läste B.S:s krönika började jag skratta för att jag trodde att det var ironi. Men det var det ju inte. Fruktansvärt skrämmande.
Bra att du skriver M, det behövs fler män som höjer sina röster mot att bli apstadieförklarade av alla biologister.
Pappor är lika mycket föräldrar som mammor. Att påstå att män på grund av sitt kön är mindre lämpliga eller benägna att ta hand om sina barn är fruktansvärt vidrig sexism!
Emma: Källan är läkarna och psykologerna i den forskningsgrupp på KI inom hormonbetingade kognitionsskillnader som jag jobbade med i somras.
Ah! Nu blir jag väldigt nyfiken! (För säkerhets skull vill jag förtydliga att jag är helt oironisk.) Är det här ett beteende som alltså enligt den här undersökningen är hormonbetingat, eller är det socialt betingat?
Skicka en kommentar