F: För knappt en vecka sedan kom hen ut, äntligen! Och det har varit en vecka instängd på BB med barnmorskor av olika slag och med olika ideologiska utgångspunkter, trötthet och ensamhet och utelämnande och partnerfrustration och tuttförvirring. Och såklart supermycket lycka. Jag kommer att blogga om allting, men jag behöver lite tid att spjälka upp det och sortera mina erfarenheter till övergripliga blogginlägg. Amningen är ju såklart ett viktigt kapitel för sig. Tuttförvirring ftw, men mer om det senare.
En erfarenhet som dock följde oss under hela vistelsen på BB var moderskapet kontra faderskapet. Under förlossningen hade min partner sin självklara roll som stöttepelare, och all personal uppmärksammade hans närvaro och använde sig av den som en resurs. Så fort ungen var ute och vi slussades till BB så var hens roll dock överspelad. Allt handlade om mamman och barnet. Vi fick inte ens ett rum där min partner kunde stanna över natten, utan tre timmar efter att vår vackra unge kommit till världen var hen tvungen att åka hem för att sen återvända tidigt morgonen därpå. Vi kände oss båda väldigt överkörda. Jag för att jag var skör, öm, och lämnad ensam med en okänd unge och en konstig nattbarnmorska som typ visade mig hur en ammar klockan tre på natten och sen tyckte att jag kunde klara mig själv. Min partner för att hen blev ivägkörd utan någon mer information om läget och trots att hen just genomgått en exakt lika stor händelse som jag, förutom det fysiska. Det fortsatte såhär under två dagar, misär och ångest och amningsskuld och utelämnande av min partner, men sedan fick vi ett eget rum och en jättebra barnmorska dök upp på två pass i rad och räddade livet på oss. Godtyckligheten i vad en kan få för vård/stöd beroende på vilken barnmorska som går vilket skift är ganska skrämmande. Vi har tur att vi stötte på en enda under vår fyra dagars vistelse på BB som verkligen lyssnade och hjälpte oss. Och efter hen hade vi styrkan att stå på oss emot resten.
Det som är så bra med debatten om Birgitta Ohlssons graviditet är att det just har väckt frågan om faderskapet: det som inte debatteras, det som bara förutsätts där bakom. Killar höjer sina röster, både [Carlos Rojas] i Aftonbladet och [Gustav Almestad] i en superbra krönika på [Allt om jämställdhet], och vår egen [Martin Halldin] här på bloggen. Det har också bildats ett nätverk som heter Pappor för en individualiserad föräldraförsäkring [Piff] som bland annat skrev en bra [replik till Göran Hägglund] på DNs debattsida. Pappor vill ha rätt. Vistelsen på BB blev en ögonöppnare för min partner och mig i hur det faktiskt fungerar. På allvar. Även om jag har läst det flera gånger hade jag faktiskt inte trott det. Det försiggick systematisk diskriminering och osynliggörande av barnets pappa i allt från att barnmorskor alltid vände sig till mig när vi pratade, till litteraturen vi fick att läsa där det stod om endast mammans betydelse för barnet, till småsaker - som antydningar att det var jobbigare för mig som mamma att se någon ta ett blodprov på min tre dagar gamla bebis, än vad det var för pappan. Pappans roll var nog snarare att trösta mamman.
Väl hemma känns allting hur bra som helst och vi är båda lika bra bästisar med vår fina unge, men när jag låg och bläddrade i en vänta-barn bok för att hitta instruktioner för bäckebotten-knip snubblade jag över följande formulering:
"du som pappa kan känna dig utanför när allt kretsar kring barnet".
...utanför vad? Och vilket allt som inte inkluderar pappan kretsar kring barnet? Den formuleringen väver liksom in hela problematiken. Pappans liv kretsar inte kring barnet. Mamma-barn är familjen. Om pappan känner sig utanför familjen, eller bara i relation till mamman framgår inte. Men istället för att inkludera pappan i livet som kretsar kring barnet, så exkluderar en sådan formulering henom.
Läs också gärna mitt gamla blogginlägg om [faderskapet]. Jag gillar det fortfarande.
onsdagen den 17:e februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
12 som sa ...:
GRATTIS!
Stort grattis och ännu större tack!
Stort grattis till lilla bebisen!
Jag känner igen mig när jag läser om era upplevelser av BB, mitt barns pappa fick inte heller stanna kvar på BB. Hur är det möjligt år 2010? Han funderar på att anmäla det till DO men det har inte blivit av än. Det sänder ju en tydlig signal till nyblivna föräldrar tycker jag och det är så trist. Skönt att ni tillslut fick en barnmorska ni gillade, vi flydda illa kvickt från BB, var där mindre än ett dygn för vi pallade inte grejen (men det är ju inte alltid det finns möjlighet att åka hem så fort) Vi sket också i att läsa alla bryschyrer osv bland annat för att slippa alla mammabarngrejer och amningshetsgrejer men ibland behövs ju fakta om något, då är det synd att det inte bara kan få vara fakta utan att så mycket värderingar ska blandas in.
Åh, stort grattis till er allihop - vad härligt att förlossningen gick bra!
Synd att ni stötte på dåliga barnmorskor och dålig stämning, det bekräftade mina farhågor om att det är hemskt godtyckligt det där med hur vistelsen på BB blir... Skönt att ni hann träffa på bra folk också!
Jag tror att det på BB Stockholm/Danderyd funkar så att hela familjen är garanterad plats i ett rum tillsammans i två nätter, men är lite osäker... Kanske kan vara värt att fundera på för andra familjer, eller kanske om det skulle bli någon mer skrutt för er så småningom.
All lycka!
Grattis och vansinne.
Tack allihopa!!
@Emma, jo jag tror att det kan vara värt att kolla upp var en är garanterad att få stanna över natten även som partner. Jag har dock även hört av kollegor som fött på Danderyd att de inte varit helt nöjda med eftervården, men jag hoppas att det kan vara undantag. Tyvärr så kan det ju ibland vara så också att eftervården är jättebra men förlossningen inte lika; jag har ett vänpar som födde på Södra BB; de fick tigga till sig epidural etc då Södra BB har nån typ av naturlighetspolicy, men sen hade de varit jättenöjda med eftervården. Vi födde på vanliga SÖS och var supernöjda med förlossningen och personalen där, men inte lika nöjda med eftervården som synes. Pest eller kolera? En ska ju faktiskt inte behöva välja...
Nej, det borde man ju verkligen inte behöva göra... Och sen är det väl också förmodligen så att allt ändå är beroende på vilka människor man råkar hamna i händerna på just den dagen/de dagarna man föder/stannar kvar än på vilket sjukhus man är. Om det inte handlar om något större, mer strukturellt problem förstås.
Hursomhelst: Jag TROR (det är fortfarande lite av en djungel, och vi har inte kollat upp så mycket än) att det är till Mamma Mia eller Barnmorskorna i Gamla Stan man ska gå för att få de där garanterade kvot-platserna på BB Stockholm.
Ja det stämmer nog! Vi bytte till Barnmorskorna i Gamla Stan efter typ fem månader (när en börjar gå ofta) och trivdes jättebra med vår barnmorska där - men när vi bytte så sa de att de garanterade platser på BB Stockholm (Danderyd) var fulla, vilket i dåläget inte gjorde oss något eftersom vi gärna födde på SÖS- det kändes mer hemma.
Jag känner att jag låter så neggo, jag tror absolut att det är fullt möjligt att få en jättebra förlossning OCH eftervård. Det är bara precis som Emma säger - väldigt godtyckligt eftersom det är beroende på vilka barnmorskor en hamnar i händerna på. Det obehagliga med barnmorske-yrket är att många delar av deras kunskaper är baserade på ideologi och inte medicin, i alla fall är det lätt att få den uppfattningen.
Vi var ju som sagt inte helt nöjda med vår eftervård, men fick som tur var träffa en bra barnmorska under ett dygn som räddade hela vistelsen. Tack vare henne kom vi ändå därifrån med en positiv känsla och med stöd i ryggen.
Grattis till er alla tre :)
Alex Schulman skriver ju en pappablogg och där berättar han att han känner sig lite utanför när mamman ammar barnet. Jag kan tänka mig att det är ett bra sätt att binda sig vid sin unge, att låta henne eller honom suga på ens tutte ett par gånger om dagen. Och då vet ungen att maten finns hos mamman och blir mer fäst vid henne. Så jag kan absolut tänka mig att pappan känner sig utanför då och då
Typ den enda fördelen med kejsarsnitt var att pappan fick vara kvar samtliga nätter på BB samt dra det stora lasset de första tre veckorna då jag hade skitont i ärret. Amningshetsen är helt vansinnig. För vissa funkar det helt, andra delvis eller inte alls. Och allt borde vara okej.
Jag tror det var Nina Björk som sa att de bästa förutsättningarna för att få ett jämställt förhållande till ett barn är om mamman gör kejsarsnitt och sen inte ammar :)
Skicka en kommentar