H: Ibland tänker jag att jag kanske är fel ute, att jag kanske har missuppfattat saker. Ibland tänker jag att jag kanske inte riktigt vet mitt eget bästa ändå och att det vore bättre att försöka göra sig tilltalande utseendemässigt. Ibland tänker jag att det skulle vara enklare att konformera sig. Börja raka mig. Börja använda bh. Börja banta. Sluta envisas med att vilja ha vissa frisyrer och börja plocka ögonbrynen igen. Börja sminka mig så att det inte ser ut som om ett barn blivit tappat i en färglåda. Sluta känna mig som ett freak om jag tar på mig en kjol eller klänning. Komma över min skepsis mot tjejunderkläder, högklackat och andra nylonstrumpor än de allra mest basic svarta och ogenomskinliga.
Sedan hör jag vad jag tänker. Saker jag aldrig skulle säga till någon annan att göra eller ens överväga att göra. Jag hör var de här tankarna vill placera mig: inte vid spisen, men väl i gymmet, i badrummet, framför spegeln innan jag får synas. Jag hör vad de vill att jag ska göra: synas men inte höras eller i alla fall synas - på rätt sätt, naturligtvis - för att få lov att höras. Jag hör dem och då vill jag bara gråta av frustration.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
3 som sa ...:
hanna det här är så fint skrivet så jag vet inte vad.
jag vet precis hur det känns.
du får smsa mig "sätt på dig bh och börja banta för fan fia! så du blir som folk." om tankarna trycker på för mycket, så kan vi skratta bort dem, ok?
Min kompis som gick på danshögskola härom året och hade bestämt sig innan för att inte alls anstränga sig för att framhäva sin kvinnlighet beskrev det som att gå in i en vägg hela tiden. Hon bars inte upp och fram som de andra tjejerna, hon var inte en riktig tjej, hon var osynlig. Inte konstigt att tankar som de där kommer när världen så stenhårt sorterar ut vilka som den ska lyssna på och ta notis om.
Du är stark som går din egen väg. Och personligen tycker jag att du är skitsnygg (visserligen bara baserat på headern och en gång när jag kanske såg dig i Stockholm, men ändå). Jag tror kanske att vi har någon slags omvänd respekt för folk som sätter sig mot ideal och ba: då vill hen inte höra att hen är snygg. Det är ju möjligt att det är på det viset, men min erfarenhet säger att de flesta mår bra av uppskattning, och att huruvida någon är attraktiv eller inte alltid hänger ihop med personlighet och sånt som är PK att gilla.
Skicka en kommentar