Nu har Anna Svensson kommenterat min reaktion på hennes angrepp angående män, våldtäkt och kollektiv skuld. Den som vill kan läsa [här].
Jag tycker egentligen inte att det finns så mycket mer att säga om detta än vad som redan framkommit i [mitt blogginlägg] samt den efterföljande diskussionen i kommentarfältet.
Jag konstaterar dock att vi verkar ha väldigt olika syn på om/hur generaliseringar kan användas som politiskt verktyg.
För att förtydliga kan jag tillägga att jag självfallet inte anser att de är ett mål, men ibland kan tjäna som ett medel för att belysa exempelvis genusrelaterade tendenser i fråga om våldsutövning, representation eller lönenivåer.
För övrigt tycker jag att Svensson kommit på en väldigt rolig rubrik till sitt blogginlägg: ”Alla som generaliserar är våldtäktsmän”
Det är ju i det närmaste genialt då det kan tolkas både ironiskt och självanklagande. Kudos.
Jag vill inte vara sämre, så jag plockade en låttitel från ett svenskt punkband som jag för mitt liv inte kan komma ihåg namnet på, men EP:n släpptes någon gång i början av 1990-talet. Om någon läsare kommer ihåg vad de heter så är den välkommen att höra av sig.
Jag kan tillägga att jag för närvarande har en intressant korrespondens med Lars Gårdfeldt, som skrev den text i F-ordet som Svensson utgick från i sitt angrepp. Vi diskuterar bland annat maskulinitet och våld och hur en kan problematisera frågan utan att osynliggöra vissa grupper/sammanhang där våld förekommer.
Jag tror att det kommer att bli ett konstruktivt samtal, vilket är roligt i dessa skyttegravstider.
Jag noterade förresten att det förekommer mer VSASS-bashing på Anna Svenssons blogg, nämligen i inlägget [Han, Hon, Hen, Den]. I kommentarfältet får vi på pälsen av signaturen Agnes, som hävdar att vi använder pronomenet [hen] ”fel”. Resultatet blir ”inkonsekvens och genusskam”. Svensson svarar att det ser ”sjukt” och ”förjävligt” ut och att hon inte alls uppskattade att jag använde hen om henne i mitt förra blogginlägg. Så hon ska slippa det.
Angående att vi skulle använda hen ”fel” så är det ett väldigt märkligt påstående, då det mig veterligen inte finns några fastställda regler för hur det ska användas. (Om inte Agnes vet något som jag inte vet. Men det känns mest som att hon gnäller på språket för att han vill ha något att klaga på. Jag bjuder h*n på det.)
Och beträffande inkonsekvensen som kan uppstå ibland:
OH THE HORROR!
Eller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Arrhenius, Sara: 
9 som sa ...:
Jag är inte bara feminist. Jag är språknörd också. Och "hen" låter så himla illa. Tills den förlovade dag då vi slipper namnlagen blir det mest ett statement, som jag inte helt är med på, när förnamnet också är med i texten. Hen riskerar att bli lite väl fluffigt också.
Tack för credden om rubriken, jag säger detsamma. Uppskattar även att jag får vara hon nu. Även om jag tycker att det absolut snyggaste är att undvika man, hon, han och hen så mycket det går.
Jag vill veta mer om mailväxlingen!
Hej Anna! Jag vågar nog påstå att jag också faller in i kategorin språknörd. Jag är väldigt intresserad av regelbrott och så kallade nyord och tycker att "hen" är ett riktigt trevligt tillskott i svenskan. Men smak är ju olika och om folk vill adresseras med det pronomen som de själva föredrar så tänker jag inte vara omöjlig.
Beträffande att undvika man, hon, han, hen, så har jag inte skrivit "man" (som pronomen) en enda gång på kanske fyra år, vare sig i ETC (som jag för närvarande är tjänstledig från) eller privat. I ETC har jag inte använt "en" som ersättning utan konsekvent skrivit om. På bloggen tar jag mig större språkliga friheter.
Det känns väldigt bra.
Håller med dig om språklagen.
Beträffande mejlväxlingen så finns det inte så mycket att säga än, mer än att vi ska ses nästa gång Gårdfeldt är i Stockholm. Det brukar vara mer givande att diskutera AFK än att skriva mejl.
Det är inte omöjligt att vårt samtal leder till en text någon gång framöver.
M v h,
Martin
Martin, var skriver jag överhuvudtaget något om "fel"?
Jag skriver om hur jag tycker er bloggs användande av ordet funkar. Och att det är roligt när ni kommer av er, eller när de som kommenterar ber om ursäkt för att de använt "han" eller "hon". That's all.
Jag klagar inte på språket för att "ha något att klaga på", vilket är ett dumt påstående även när man står i försvarsposition. Jag tycker diskussionen om "hen" är oerhört intressant, och eftersom ni använder er av ordet så frekvent är det inte konstigt att jag har åsikter också om hur det funkar.
Hälsningar
en trogen läsare(han/hon/hen/h*n
Hej Agnes. I och med att du använde begrepp som "krystat" och "genusskam" så tolkade jag det som att du menar att vi använder "hen" fel.
Jag reagerade på tonen helt enkelt.
Du har självfallet rätt att ha en åsikt om hur vi använder ordet. Jag ber om ursäkt om du tog illa upp av min kommentar.
Trevligt att du läser oss ofta!
M v h,
Martin
Jag tycker ert användande av hen-begreppet är konsekvent, roligt och spännande. Det är en njutning att läsa. Om det blir fel ibland, eller om folk känner att de måste be om ursäkt för att de skriver han/hon istället, so be it och spela roll.
Det här är ett särdrag i er blogg som också är ett politiskt statement. Jag uppskattar det mycket.
/Också språknörd
Ack, nu glömde jag logga in med nya hemsidan igen. Det var jag som skrev kommentaren ovan.
Måste förresten fråga. Vad menas egentligen med att jag, eller min attityd, är en del av högervågen som inte tar hänsyn till strukturer och sociala sammanhang? Jag förstår inte riktigt när det är jag _inte_ pratar om normer och strukturer? Eller är det slutsatserna som räknas? Jag menar ju att det finns en rörlighet som annars lätt försvinner i de mer marxistiskt inspirerade analyserna.
Jag är både feminist, sråknörd och transperson.
Om jag förstår diskussionen rätt så använder ni (Martin, Anna, Frida) hen som ersättning både för hon/han och som ersättning för man, eller?
Jag tycker att en är en bättre ersättning för man, rent språkligt fungerar det bättre.
Hen är ju väldigt användbart, just när man antingen inte vill specificera könet på den man talar om, som én perosn somär ett anonymkt exempel i en text eller när en inte vet hur en person definierar sitt kön. Så i de sammanhanget uppmuntrar jag verkligen till att man använder det!
Men, när en vet att en person definierar sig som man eller kvinna tycker jag det är ganska oförskämt att medvetet skriva hen. Precis som det är oförskämt att säga han eller hon om en person som en vet inte definierar sig som enbart man eller kvinna.
När jag, som man med transsexuell bakgrund, blev omnämnd som "hen" av en skribent i RFSu Stockholms tidning var jag exempelvis inte särskilt road. Så jag förstår fullt ut Annas irritation.
Jag som just nu sitter i slutskedet med en c-uppsats i svenska om just ordet hen får faktiskt ta och invända mot att det inte skulle finnas några fastställda regler för hur det ska användas. Språkrådet, som tillsammans med Svenska Akademien är de som sätter upp regler för svenskt språkbruk, är väldigt tydliga med vad de tycker:
"Använd inte hen, det är krystat, fult och dåligt", ungefär.
Själv gillar jag dock hen och använder det i alla fall - som generiskt pronomen eller när jag faktiskt inte vet könet på den jag pratar om. Själv föredrar jag att kallas hon, och refererar till de flesta med könat pronomen ("hen är gravid" stämmer inte överens med min språkkänsla). Men det är grymt intressant att se hur mycket känslor ett pronomen väcker, och hur olika folk använder det.
Skicka en kommentar