torsdag 24 juni 2010

Double standards

M: Australien har fått en [ny premiärminister] och för första gången är det en kvinna, Julia Gillard, som innehar ämbetet.
Gillard valdes efter att Labours hårt kritiserade partiledare Kevin Rudd lämnat sitt uppdrag.

Kritiken har dock inte låtit vänta på sig: Gillard anses inte är lämplig för posten eftersom - håll i er nu:

”A former successful lawyer, she has been attacked by some opponents as unsuitable to lead because she is childless and therefore out of touch with most Australians.” [Huffington Post]

”I think Julia Gillard who . . . has chosen not to be a parent . . . shows that she just doesn't understand the way parents think about their children when they reach a particular age.” (Liberalernas George Brandis) [Courier-Mail]

Det får mig osökt att tänka på angreppet på folkpartisten Birgitta Olsson, som [ansågs olämplig för arbetet som EU-minister] på grund av sitt stundande föräldraskap.

Snacka om dubbelbestraffning: Som politiker och ”kvinna” är du ”out of touch” om du är barnlös, och en dålig förälder om du jobbar och har barn samtidigt.
Vem är ”out of touch” egentligen?

(Jag blir för övrigt bekymrad när ett land - ja vilket som helst - styrs av konservativa idioter som skuldbelägger kvinnor för deras livsval.)

3 kommentarer:

Elin Astrid sa...

Men åh! Man blir ju så himla trött och arg. Verkligen dubbelbestraffning! Kvinnor ska tydligen inte jobba alls, varken de som har barn eller de som är utan. Suck.

chris sa...

gah! och val och val förresten, vad vet man om det? hon kanske inte _kan_ få barn, eller så har hon frågat sin kille/tjej (om hon har en) och _den_ kanske inte ville ha barn? alla dessa idioter, var kommer de ifrån.

Talamasca sa...

Haha, påminner mig om när Finlands största musikexport, metal-bandet Nightwish skaffade ny lead singer. Finska skavallerpressen hade rubriker som "Hon är en MOR!" Och frågan som verkade ännu viktigare än hur hon skulle klara att hålla rösten i bra skick under turnen, var hur hon bara kunde lämna sitt barn.
Anette fick otaliga gånger försöka förklara att hennes son är sex år, ingen bebis, och han har också en pappa.
Hennes (ex-)make hade själv arbetat utomlands i ett par år och då hade Anette själv tagit största delen av föräldraskapet. Men nu skulle ju barnets MOR lämna honom åt sitt öde.

Ja herregud...