måndag 20 september 2010

Gråten, trösten, kampen

M: Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så ofattbart. Jag grät mig till sömns och jag började gråta igen när jag vaknade. Jag kom till jobbet och lyckades inte hålla tillbaka tårarna där heller.
Jag är bedrövad.

Bedrövad över att Sverige för första gången i modern tid har två påtagligt homofoba partier i riksdagen - de fick sammanlagt 11,3 % - det ena är dessutom rasistiskt och det andra kommer med stor sannolikhet sitta kvar i regeringen.

Jag har inga förslag på lösningar för tillfället, ingen analys. Jag vill bara skrika, gråta och slåss.
Men jag känner att det är viktigare än någonsin att vi tar hand om varandra nu, stöttar och tröstar och inte ger upp. Rasisterna och homofoberna ska inte få den tillfredsställelsen.

Först ska jag sörja färdigt.
Sedan ska jag kämpa vidare.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en väldigt bra text som skrevs innan valet av professor Diana Mulinari. Läs hela [här].

”Det här är valet där känslor är förbjudna. Eller rättare sagt: den enda känslan som har varit närvarande i detta val är SD:s hatpropaganda. Men mot detta hat skulle vi kunna mobilisera andra känslor, så som en passion för solidaritet eller en åtra till livets gåvor som överskrider nationella gränser, eller lusten att skapa en värld och en vardag tillsammans med andra. Istället för att klaga över de andra politiska partierna, sucka inför valets begränsade valmöjligheter, bli irriterade över att valdebatten är så tråkig, hävda att det inte spelar någon roll för egentligen så finns rasismen redan i de etablerade partierna, skulle vi kunna skicka ett tackkort (och en kram) till alla som har stått med sina kroppar som den sista utposten på gator och torg och sagt nej till SD. Till alla dem som har delat ut flygblad och kommit hem blöta och frusna. Till alla dem som känner/erkänner styrkan i SD:s hatideologier och kämpar emot. Det känns mindre ensamt nära deras röster. Jag är mindre rädd nära deras skratt.

På återseende.

6 kommentarer:

Christofer sa...

Jag är bakom dig. Framåt!

christina sa...

vi är bakom dig och framför dig och omkring varandra! vi ger inte upp, vi orkar länge till! jag sörjer också idag och till det är det lov. det betyder inte att vi ger upp vår dröm.

Like A Bad Girl Should sa...

I'M BEHIND YOU!
Vad gör vi nu?
Jag skriver, jag skriker, jag brinner!
Jag ska vara som en skrikande fackla i fyra år, det måste finnas ett sätt att mota 30-talet i grind.

Hanna sa...

Jag håller med dig i sak men måste rätta. Det är inte första gången i modern tid detta händer(om du inte räknar annorlunda än jag). 1991 valdes både KDS och Ny Demokrati in i riksdagen men 6,73 respektive 7,14 procent. En större homofob representation än nu (och homofobin var väldigt påtaglig i båda partierna). Och även då borgerlig regering.

Förhoppningsvis går det nu som då. Historien visar i vilket fall att det går att få människor att ta sitt förnuft till fånga!

Martin sa...

@Hanna: Du har förstås rätt; Ny Demokrati var också homofober.

Jag ser dock väldigt stora skillnader mellan ND och SD, då det förra var ett utpräglat missnöjesparti utan någon större ideologisk substans, och det senare har en aktiv gräsrotsrörelse som under lång tid byggt upp partiet. Därför anser jag att SD är farligare än vad ND är.

Men rätt ska vara rätt som sagt, så tack för påpekandet!

Elli sa...

Go Martin!

Jag älskar eran blogg och undrar om du kunde skriva något om lady Gagas köttklänning? Här är t ex ett klipp där hon försvarar klänningen :http://www.youtube.com/watch?v=_VmFpK0beKU

Alltid ett nöje att läsa dina ord!