fredag 10 september 2010

Veganen och prästen

M: Jag är aldrig i kyrkan annat än när det rör sig om att delta på (andras) bröllop, dop eller begravningar, eller när min mor har konsert med sin kör. I veckan bevistade jag en begravning. Det var en fin avskedsceremoni, även om jag undvek att delta i trosbekännelsen då jag inte är kristen.
En bra sak var att prästen, som hade en personlig relation till den avlidna då hen varit aktiv i församlingen i många år, pratade ganska mycket om den avlidnes samhällsengagemang – och att hen i samband med en gudstjänst uttalat sin frustration över att många människor gör skillnad på heterosexuell-, respektive homosexuell kärlek.
Det kändes fint att höra i kyrkan, på en i övrigt helt vanlig begravning.

På kyrkkaffet efteråt hamnade jag bredvid en annan präst, som varit Guds tjänare ungefär lika länge som jag varit vegan. Vi började prata om min veganism och jag berättade bland annat om hur provocerade en del människor blir av den, vilket ofta leder till att de börjar försvara sitt eget intag av animalisk föda, samtidigt som de ifrågasätter min kosthållning – utan att jag ifrågasatt deras.
Prästen å sin sida hade erfarenheter av att många människor ska förklara varför de inte tror på gud när de får reda på vad hen arbetar med. Helt oprovocerat.

Förmodligen är det samma mekanism som triggar båda reaktionerna: När en del personer träffar någon som gjort ett helt annat, ofta ickenormativt, livsval, så börjar de tänka på sin egen livsstil, och hamnar i försvarsställning, eller – ibland – anfallsmode.

För den som tröttnat på att ständigt och jämt behöva stå till svars för sin kosthållning kan jag för övrigt rekommendera [Magdalena Ribbings] text om just detta.
Den fungerar säkert, med viss modifikation, även för präster.

P.S. Före begravningen besökte jag och mitt sällskap en blomsteraffär för att köpa var sin handbukett att lägga på kistan. Autentisk dialog mellan tre personer i svarta finkläder och försäljaren:
”Vad vill ni ha?”
”Vi vet inte riktigt.”
”Är det en dam eller en herre som ska uppvaktas?”
”Vi ska på begravning.”
”Jaha. Då kan ni välja vad som helst.”

3 kommentarer:

Mikusagi sa...

"Då kan ni välja vad som helst."
I döden är vi alla könlösa?

Martin sa...

Precis vad jag tänkte. "DÖDEN. Äntligen fri från könets bojor." (-:

Elin sa...

Precis vad jag också tänkte :)
För övrigt är det en erfarenhet jag delar med både dig och prästen. Samma reaktioner fick jag när jag berättade att jag var troende som de gånger då jag förklarat att jag är vegetarian, läser genusvetenskap eller dejtar tjejer. Antingen anfall eller försvar.