tisdag 16 november 2010

Lästips: Balanserat och bra om RA- och polyfrågor

M: I går läste jag i senaste numret av [Modern Psykologi]. Det innehåller ett reportage om flersamma/ickemonogama relationer som - hör och häpna - är riktigt bra. Media har ju inget större förtroendekapital vad gäller att skildra denna företeelse, och när det handlar om populärvetenskapliga publikationer som denna så är det inte en överdrift att påstå att jag var minst sagt skeptisk innan jag började läsa.

Huvudartikeln, Polyamori - Kärlek som räcker och blir över, är skriven av Jenny Rickardson och är dels en beskrivning av polyamori och relationsanarki, dels en uppgörelse med psykologskrået, som anklagas för att vara präglat av hetero- och mononormen. Bland annat intervjuas kbt-psykologen Mats Dahlin, som säger så här:

”Ett av de största problemen som man stöter på som polyamorös är just samhällets tryck på att man gör något som är konstigt. Träffar man då en psykolog som säger samma sak blir man rätt kränkt. Ska man jobba med personer som lever i polyamorösa relationer så måste man vara ödmjuk inför att folk lever det liv som de tror funkar bäst för dem, oavsett vad man själv tänker om det.”

I tidningen finns också intervjuer med två personer som lever flersamt/ickemonogamt. Ironiskt nog definierar sig båda två som relationsanarkister, men reportaget är som sagt rubricerat med ordet polyamori. Den här utvecklingen, att poly har blivit ett samlingsbegrepp för flersamma relationer, är inte helt lyckad, då den tenderar att osynliggöra relationsanarkin - som då framstår som ett slags "underkategori" till polyamori. Till detta lär vi få anledning att återkomma här på bloggen.

Moderns Psykologis ambition att lyfta RA- och polyfrågor är i alla fall behjärtansvärd - och med mediala mått mätt oerhört saklig, respektfull och lyckad. För den oinvigde kan tidningens reportage tjäna som en god introduktion till flersam/ickemonogam teori och praktik, och för oss som redan tänkt några varv tjänar den som exempel på att det faktiskt går att framställa personer som lever flersamt/ickemonogamt som något annat än freaks. Kudos.

P.S. Jag kanske ska tillägga att jag inte har läst resten av tidningen än och därmed inte vet om det övriga innehållet är bra. Och omslaget är ju minst sagt tacky.

2 kommentarer:

nienóri sa...

Jag blev rätt chockad över att min psykolog tyckte det var helt normalt att vara relationsanarkist då jag tog upp det under ett samtal. Det enda hon var förvånad över var att jag inte hade sagt det tidigare eftersom vi pratat mycket om relationer.

Hade inte känt för att ta upp det tidigare, men just då blev det nödvändigt för att förklara varför min relation sprack.
För tidigare bemötanden inom vården har definitivt inte varit lika positiva, man ses generellt helt klart som konstig när man inte är monogam av sig.

Jag har ofta upplevt det som att en får en liten klapp på huvudet och att de tänker "ja, det går nog över ska du se".

Anonym sa...

Tack för lästips och allmänt tack för att du/ni tar upp ämnet. Flersamhet hamnar skamligt i skuggan av de mer prioriterade hbt-frågorna och upplevs fortfarande skrattretande i den stora massans ögon. Den synen har varit avgörande för iaf mina val, eller icke-val, dvs min rädsla är för stor. Sorgligt jue...