tisdag 30 mars 2010

Medi-uh

M: Sedan jag [sade upp min prenumeration på SvD] har min nyhetsmediekonsumtion mestadels kretsat kring Ekot och Expressens hemsida. Ibland läser jag även gratistidningar när jag pendlar till jobbet i Uppsala med [Saurons Järnvägar].

Igår råkade jag till exempel läsa Bonnierägda [City]. Jag minns knappt någonting från den (Di Leva-intervjun hoppade jag över i rent överlevnadssyfte), förutom intervjun med Dramatenregissören Thommy Berggren. Här är höjdpunkterna (angående debatten om sextrakasserier på Dramaten):

”När jag tar upp vinterns debatt om sextrakasserier i scenvärlden säger Thommy Berggren att ’teatervärlden behöver inte bli så könlös’. Han tycker själv att det var lustfyllt när kvinnor nöp honom i stjärten när han var ung.”

”För mig är det där en lätt överdrift. Men om en man tafsar på en tjej som inte vill bli tafsad på ska han förstås läxas upp. Däremot ska det väl inte vara förbjudet att flirta och röra vid varandra. Teatervärlden behöver inte bli så könlös. Och när jag var ung blev jag själv trakasserad, dels av en kvinna som gillade min mage och dels av en annan som brukade nypa mig i stjärten. Det tyckte jag var trevligt. För mig var det faktiskt mest lustfyllt.”

Wow! Osökt fördes tankarna till en text på min favoritblogg [I just can’t hate enough]:

”Oh, gubbgubbgubbgubb!”
”Gubbgubbgubb?”
”Gubbgubbgubbvildargubbgubb.”
”Guuuuuuubb! Guuuuuuuubb!”
”Till bastun!”

I morse försökte jag läsa Metro istället. Det slutade med att jag inte blev klok på Stephan Mendel-Enks krönika [Tatueringar och porr 90-talistens särdrag].
Ärligt talat: Jag förstår den inte.
Kan någon förklara för mig vad den handlar om?

P.S. Saker som är trasiga i mitt liv just nu: tv:n, vinylspelaren, mobilen, jaget. Dags att besöka Blocket.se kanske?

fredag 26 mars 2010

Snyggaste Manifest-flyern!!



Bästa Ragni Svensson har designat vår ursnygga flyer till vårt födelsedagskalas Manifest den 3e april! Mer av hennes fantastiska illustrationer hittar du [här].

Vi hoppas att ni kommer på festen! Vi vill dansa med er alla!

onsdag 24 mars 2010

Jag vill vara annorlunda, precis som alla andra

Nu har Anna Svensson kommenterat min reaktion på hennes angrepp angående män, våldtäkt och kollektiv skuld. Den som vill kan läsa [här].
Jag tycker egentligen inte att det finns så mycket mer att säga om detta än vad som redan framkommit i [mitt blogginlägg] samt den efterföljande diskussionen i kommentarfältet.

Jag konstaterar dock att vi verkar ha väldigt olika syn på om/hur generaliseringar kan användas som politiskt verktyg.
För att förtydliga kan jag tillägga att jag självfallet inte anser att de är ett mål, men ibland kan tjäna som ett medel för att belysa exempelvis genusrelaterade tendenser i fråga om våldsutövning, representation eller lönenivåer.

För övrigt tycker jag att Svensson kommit på en väldigt rolig rubrik till sitt blogginlägg: ”Alla som generaliserar är våldtäktsmän”
Det är ju i det närmaste genialt då det kan tolkas både ironiskt och självanklagande. Kudos.
Jag vill inte vara sämre, så jag plockade en låttitel från ett svenskt punkband som jag för mitt liv inte kan komma ihåg namnet på, men EP:n släpptes någon gång i början av 1990-talet. Om någon läsare kommer ihåg vad de heter så är den välkommen att höra av sig.

Jag kan tillägga att jag för närvarande har en intressant korrespondens med Lars Gårdfeldt, som skrev den text i F-ordet som Svensson utgick från i sitt angrepp. Vi diskuterar bland annat maskulinitet och våld och hur en kan problematisera frågan utan att osynliggöra vissa grupper/sammanhang där våld förekommer.
Jag tror att det kommer att bli ett konstruktivt samtal, vilket är roligt i dessa skyttegravstider.

Jag noterade förresten att det förekommer mer VSASS-bashing på Anna Svenssons blogg, nämligen i inlägget [Han, Hon, Hen, Den]. I kommentarfältet får vi på pälsen av signaturen Agnes, som hävdar att vi använder pronomenet [hen] ”fel”. Resultatet blir ”inkonsekvens och genusskam”. Svensson svarar att det ser ”sjukt” och ”förjävligt” ut och att hon inte alls uppskattade att jag använde hen om henne i mitt förra blogginlägg. Så hon ska slippa det.

Angående att vi skulle använda hen ”fel” så är det ett väldigt märkligt påstående, då det mig veterligen inte finns några fastställda regler för hur det ska användas. (Om inte Agnes vet något som jag inte vet. Men det känns mest som att hon gnäller på språket för att han vill ha något att klaga på. Jag bjuder h*n på det.)
Och beträffande inkonsekvensen som kan uppstå ibland:
OH THE HORROR!
Eller inte.

måndag 22 mars 2010

På tjocken - the book

F: Det har nu gått fem veckor sen jag ploppade ut en unge, och tyvärr har jag inte haft tid att blogga så mycket som jag velat, eller tänkt. Det beror dels på att jag inte riktigt kommit på formerna för hur jag ska föräldrablogga om jag ska föräldrablogga, och dels på att jag har gjort en massa annat, och en tredejdels på att barn tar tid... haha, det hade en ju inte trott! Ungen som kom ut ur mig är dock coolast på jorden och går att ha med överallt, men nu börjar hen vara vaken längre stunder och vill då bli lite underhållen.

Jag kommer troligen inte blogga i större kvantiteter den närmaste framtiden heller. Jag tänkte nämligen påbörja projektet att med På Tjocken bloggen som grund skriva en feministisk gravid-bok! Jag har fått så mycket fin respons från alla läsare och det ska bli jättekul att fortsätta arbeta med ämnet. Jag vill tacka alla läsare för alla kommentarer och allt bollande! Jag vill också passa på att be om tillåtelse att använda vissa av era kommentarer i en framtida bok, flera av er har delat med sig av sina erfarenheter vad gäller amning och bemötande i mödravården och jag hoppas att ni skulle tycka att det var okej att jag citerade er. Anonymt såklart.

Hör av er! Och om ni vill prata mer med mig är det bara att maila!

Vi hörs snart!

fredag 19 mars 2010

Ofta

M: Hannas [senaste inlägg] påminde mig om en händelse som inträffade nyligen.
Som min arbetssituation ser ut för tillfället så är jag stationerad på två olika platser då projektet som jag är delaktig i kräver detta.
I fredags åkte jag till landet över helgen och när jag klev på tåget i Uppsala hejade en person från en av arbetsplatserna (den jag är på minst) på mig. Jag kände inte igen den (vi hade bara setts en gång i fikarummet och jag har väldigt dåligt personminne) och ursäktade mig för det.

I onsdags träffades vi igen i köket på arbetsplatsen och hen hälsade. Jag ursäktade mig för mitt dåliga personminne igen, och fick svaret:
– Det är okej. Jag har ju ett väldigt vanligt utseende, men det har ju inte du.

Det sades i all välmening, men kändes ändå lite konstigt. Och jag vet inte riktigt vad hen syftade på. Var det klädseln? Kroppsspråket? (Dessutom är det intressant att någon definierar sig själv som ”vanlig”, men det tänker jag inte resonera kring nu.)

Jag har varit i sådana här situationer många gånger tidigare. Uppenbarligen är det något i hur folk uppfattar mig som medför att de gärna vill kategorisera mig som något annat än ”vanlig” (vad i hela friden det betyder förresten). Ibland används ord som ”annorlunda”, ”ful”, ”speciell”, eller djurliknelser (”apan”, ”Spindelmannen” etc.).

Hela mitt liv har jag fått höra att jag ser ”speciell” ut. Jag tror inte längre att det handlar om kläderna, frisyren eller kajalen. Jag tror att jag har internaliserat andras syn på mig som ”annorlunda” att det kommit att prägla inte så mycket utseendet som – uttrycket.
Det är kanske så att jag på grund av detta performativt återskapar en version av mig själv som är NSN (not safe for norm).
Jag har (delvis) blivit det som andra uppfattar mig som.

Nuförtiden känns det sällan jobbigt att höra att jag ser ”annorlunda” ut. Jag kan till och med ta det som en komplimang. Barnet som inte ville/kunde/fick passa in har dock inte glömt hur ont det kunde göra att vara ”speciell”, så det sticker ändå till ibland när jag tänker på det.
Men jag känner ändå att jag har lyckats vända det till något positivt idag.

onsdag 17 mars 2010

Ibland

H: Ibland tänker jag att jag kanske är fel ute, att jag kanske har missuppfattat saker. Ibland tänker jag att jag kanske inte riktigt vet mitt eget bästa ändå och att det vore bättre att försöka göra sig tilltalande utseendemässigt. Ibland tänker jag att det skulle vara enklare att konformera sig. Börja raka mig. Börja använda bh. Börja banta. Sluta envisas med att vilja ha vissa frisyrer och börja plocka ögonbrynen igen. Börja sminka mig så att det inte ser ut som om ett barn blivit tappat i en färglåda. Sluta känna mig som ett freak om jag tar på mig en kjol eller klänning. Komma över min skepsis mot tjejunderkläder, högklackat och andra nylonstrumpor än de allra mest basic svarta och ogenomskinliga.

Sedan hör jag vad jag tänker. Saker jag aldrig skulle säga till någon annan att göra eller ens överväga att göra. Jag hör var de här tankarna vill placera mig: inte vid spisen, men väl i gymmet, i badrummet, framför spegeln innan jag får synas. Jag hör vad de vill att jag ska göra: synas men inte höras eller i alla fall synas - på rätt sätt, naturligtvis - för att få lov att höras. Jag hör dem och då vill jag bara gråta av frustration.

söndag 14 mars 2010

Lästips: Trollhare om Malin Wollins transfobi

M: Jag brukar sällan kommentera de svavelosande uppstötningar som svensk mainstreammedias ärkehater Malin Wollin spyr ur sig med regelbundenheten hos ett schweiziskt gökur; jag orkar helt enkelt inte. Lyckligtvis finns det andra som har energin.

Wollins [senaste utfall] mot begreppet [hen] är en orgie i transfobisk intolerans, och Trollhare skriver väldigt bra om det [här], [här] och [här].
Läs.

torsdag 11 mars 2010

I don't want to be responsible for your fractured heart and its wounded beat*

H: 1995 var jag sixteen, clumsy and shy och lyssnade sönder kassettbandet där jag spelat av Alanis Morissettes album [Jagged little pill]. Det var en bomb, en annan erfarenhet bland alla gitarrkillar och deras beskrivningar av kvinnor – kvinnor som tappat kontrollen igen, kvinnor som gått sönder, kvinnor som aldrig älskat dem, kvinnor som älskat och lämnat dem, de vackra kvinnorna, de goda kvinnorna, de onda kvinnorna, de döda kvinnorna –, jag hade aldrig hört någonting liknande. Jag har i olika perioder av mina sena tonår haft så gott som varenda låt på skivan som "min låt", hämtat tröst och styrka och identifikation och inspiration ur dem efter behov.

Jag glömde bort Alanis Morissette sedan. Mindes bara de mindre bra delarna av mina tonår, den klumpiga och blyga tjejen som inte hade koll och som inte levde efter de regler hon sjungit med i.

Sedan upptäckte jag förra året ["Sister Blister"] (som jag svarade på Elins och Siskas fråga om vilken som är den bästa låten om feminism). Den är så bra och gör så ont att lyssna på.

Och nu upptäcker jag, via [queer as in fuck off], att Alanis Morissette har gjort [det här]. Alanis! Å, Alanis! ♥



(Den inbäddade videon är en kortversion, jag rekommenderar att titta på [den långa versionen] - som inte går att bädda in - eftersom de bästa delarna inte är med i kortversionen.)

* Ur "Not the doctor" från Jagged little pill. Fortfarande väldigt mycket "min låt".

VSASS gästar Elin och Siska

Bibliotekarierna Elin och Siska driver en [sjukt bra blogg] för Högsbo och Hisingens bibliotek. Inför åttondemarsveckan bad de några av sina favoritbloggare - däribland oss på VSASS! - att svara på frågor om feminism i film, böcker och musik. Det är klart att vi ställde upp.

Hannas och Martins svar kan du läsa [här].

Elin och Siska har för övrigt frågat helt fantastiska människor och vi är jättesmickrade över att vara i så gott sällskap.
Läs även svaren skrivna av [Lina Neidestam], [Victor Bernhardtz], [Hanna Fridén] och [Liza Andersson].

onsdag 10 mars 2010

Välkomna på fabulöst födelsedagskalas!

Vi som aldrig sa sexist presenterar

MANIFEST

lördag 3 april 19–01
[Högkvarteret], Närkesgatan 8, Stockholm
Åldersgräns: 20 år
Inträde: 50 spänn

2007 var VSASS en glimt i sina frustrerade föräldrars ögon. 2008 skrev vi våra första inlägg om normer, relationer och genus och blev kallade [rabiata feministidioter]. I slutet av det året [blev vi tre personer]. 2010 fyller vi två år. Manifest är vårt födelsedagskalas.

Eftersom VSASS inte bara står för Vi som aldrig sa sexist utan också för very short attention span syndrome, har vi bokat inte mindre än tre akter som tillsammans med er och oss kommer att förgylla kvällen:

LIVE
[Tikkle Me] (albumaktuella med fullängdaren Tikkle Me i mars)

DJ:S
Kraut-Anna och Skäggiga damen [Hallo Gallo]
[Kaos Ministry (хаос министерство)] (Taifun och Dj Schneidler)

Revolutionen kommer inte att sändas på tv, men vi törs lova att det kommer att gå att dansa till den.

På Facebook: [Vi som aldrig sa sexist presenterar: Manifest]

tisdag 9 mars 2010

9 mars

F: En fantastisk grej hände i Stockholms 8-mars demo igår (fantastisk som i otrolig, inte nödvändigtvis bra). Demon arrangeras varje år av 8-mars kommittén, en sammansättning av olika feministiska grupper samt partierna Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och deras ungdomsförbund. Det brukar framförallt vara Ung Vänster som står för den stora delen av arrangemanget, och demonstrationen går mellan Slussen och Medborgarplatsen. I år var det fler folk än det varit på länge, och F! hade med sig många banderoller och tog en stor plats i tåget. Och inte undra på att det var mycket folk, Lars Ohly och Mona Sahlin bevärdigade demon med sin närvaro. Det har jag nog aldrig varit med om förut. Under Rebellas banderoll (unga s-kvinnor) gick de och blev fotade (Ohly kunde ju ha gått med Ung Vänster kan man tycka, sluta ligga med sossarna liksom). Vi gick alldeles framför dem och lyckades snappa åt oss kommentaren "Nej nu går vi ju med F!, vi måste backa" eller nånting liknande från Sahlin. Just det var ganska underhållande.

Hela demon kändes kapad av någon form av rödgrön valkampanj. På medis var det tal; ett från vardera parti i den rödgröna alliansen som alla slutade med uppmaningen "för en rödgrön valseger i september". Ganska lama tal från partier som alla tyvärr är ganska lama i sin feministiska politik. Alla organisationer runtomkring som hjälpt till att anordna demon nämndes inte. F! som stod bredvid med sina banderoller nämndes inte. Det är klart att alla har rätt att gå i 8-mars demon, och det har traditionellt varit ett vänsterarr så på nåt sätt är väl sossarna så klart välkomna, men det här kändes liksom... billigt.

I övrigt så var kvällen grym som 8 mars alltid är, efter demon gick vi till en 8 mars fest på Orionteatern och en av vännerna jag gick med bar en skylt som löd "Jag vill ha mindre makt!" (det var en kille som bar den alltså). Vi fick en del uppmärksamhet, en del höttande fingrar och en lång diskussion med en göteborgsk taxichaffis som ändå tyckte att det kunde väl få vara lite skillnader mellan kvinnor och män. Det kändes som att vara 16 och arg. Fantastisk känsla (som i bra). Jag ska trycka en tröja åt min unge med den texten till 1 maj. Ibland underskattar jag gatudiskussioner, det är ofta både roligt och givande.
Fest på Orionteatern med Darya och Månskensorkestern och komediperformancetruppen Truppen som var väldigt bra. Och jag drog på mig en förkylning eftersom jag inte är van vid att vara ute sent på kvällarna.

Men nu är 8 mars över. Som någon skrev på twitter i morse: Grattis alla män! Nu är det som vanligt igen. Tidningarna slutar fylla sidorna upp och ner med kvinnor - inte för att de ens gör det på 8 mars - oftast bara några artiklar om starka kvinnor typ, sen inget mer. De flesta låter det vara överhuvudtaget, som Expressen som hade bantningstips på löpen. Men det var den hjälpen på traven vi fick. En dag då media är på feministernas sida. Sen no more. 9 mars och Sahlin kom inte ens med i DN. Det måste kännas tråkigt.

måndag 8 mars 2010

100 år av bantning?

”Ser [Expressens löp] från långt håll. En enorm åtta är det enda jag ser. Är det sant, lyfter tidningen upp 8 mars på löpsedeln - cred till getingen! Jag kommer närmare och resten av texten uppenbarar sig: SÅ GÅR DU NER ÅTTA KILO MED NYA TURBOMATEN.”

(Saxat från en kollegas statusrad på Facebook)

8 mars


VSASS ♥ David Liljemark

onsdag 3 mars 2010

Hyfs & stil, the neverending (men ganska underhållande) story

H: Jag skrev en fråga till Magdalena Ribbing förra veckan om ett visst namn på en viss grupp bakverk. Den hamnade i [DN:s etikettfråganblogg] - det trodde jag faktiskt inte att den skulle göra, jag tänkte i min godtrogenhet att ämnet numera är hyfsat utagerat och var ute efter konkreta tips – och har i skrivande stund 155 kommentarer som jag i läsande stund inte orkar läsa. [Liza] har skrivit ett inlägg om kommentarerna och det är antagligen allt jag behöver läsa. Som vanligt från LIKE A BAD GIRL SHOULD är det skitbra. Liza I love you, kom till mitt jobb och fika!