fredag 30 juli 2010

En liten seger

H: Min favoritblogg Healthy Girl* har en återkommande etikett som heter ["Little Victories"] för inlägg där skribenterna och läsarna delar med sig av sina små segrar, det vill säga, med skribenten Morgans ord, "the small (yet important) steps, moments, thoughts that eventually pave the way to big changes and recovery". Eftersom Little Victories är en fredagstradition hos HG och jag har en liten seger från i onsdags, tänkte jag skriva om den här och nu.

Socker är min största ["trigger food"], utan tvekan. (Ropar du "Kakmonster!" i en folksamling där jag befinner mig är chansen överhängande att jag räcker upp handen och ropar "Här!" - men testa helst inte.) På senare tid har jag tyckt att det har hjälpt att utesluta socker i vissa former ur min kost - socker i flytande form (läs: saft och läsk) kan vara okej, särskilt när jag jobbar och ofta behöver både vätska och snabb energi, men socker i fast form i allmänhet och kakor i synnerhet fungerar inte så bra för mig att äta, eftersom jag tenderar att börja överäta, både sött och annat, då. Jag vet att det inte hjälper att "förbjuda" vissa livsmedel - det gör dem bara mer lockande - och jag vill inte göra det i ett längre perspektiv, men i kortare perioder har jag upplevt att det kan vara rätt skönt med den typen av frivilliga begränsningar. Ungefär som att ta en vit månad.

Hur som helst, i onsdags efter panelsamtalet gick M och jag och fikade och jag åt kakor för första gången på ett par veckor. Tre veganska småkakor för tio spänn, bara det borde kvalificera [Vegan Kickass Cupcakes] på Pride Ung för ett besök. Och - här kommer segern - det var gott och sedan var jag nöjd och kände inget behov av att överäta något alls. Och sedan dess har jag ätit som jag brukar. Jag kan ärligt säga att det här scenariot skulle ha varit otänkbart för bara någon månad sedan, även om jag skulle ha hoppats att jag skulle fungera så här och verkligen hade försökt. Även om jag hade lyckats med att bara äta tre småkakor och sedan äta som vanligt skulle jag ha mått dåligt över att jag åt de där kakorna och förmodligen ha blivit triggad i min kroppsnoja.
Det hände inte den här gången. Jag är så djupt tacksam över det att det kan jag inte ens uttrycka. Det är klart att en kan tycka att det här är fånigt - liksom, ät dina kakor och sluta gnäll, människa, och du behöver ju verkligen inte tänka på vikten i alla fall osv osv -, men det är sådana här saker som gör att jag ser att det händer något. Att jag gör framsteg.


* Förlåt om jag verkar tjatig, men HG har hjälpt mig mycket på vägen mot tillfrisknande från ätstörningen och jag vill ge dem som gör bloggen credd för att de gör den så bra. Sunny Sea Gold som startade HG håller dessutom på att skriva en bok om det bloggen huvudsakligen handlar om, ätstörningar hos unga kvinnor, och den ser jag med spänning fram emot.

torsdag 29 juli 2010

Tack!

H: Jag är jätteglad över det fina panelsamtalet vi hade i går. Stort tack [Amanda Svalin], [Immanuel Brändemo] och [Liza Andersson] som satt i panelen och sa så många bra saker och var inspirerande och allmänt fantastiska. Som jag sa avslutningsvis: Diskussionen fortsätter på internet - och jag tycker absolut att ni ska följa paneldeltagarnas bloggar, om ni inte redan gör det. Bara den här förhållandevis lilla panelen tycker jag visar på den bredd som finns bland normkritiska bloggar vad gäller ämnen, infallsvinklar och hur de respektive bloggarna använder sina kommentarsfält.
Tack också till alla som kom och lyssnade.

Över huvud taget var det främst mötena och diskussionerna som jag tog med mig från gårdagen på Pride House. Det känns som ett privilegium att träffa människor och ha samtal som resulterar i att vi enas om sådant som att "alla kan skämmas, men inte alla kan göra något bra av det". Och det känns ännu större att träffa människor som kan göra just det.

I dag planerar jag att gå på ett helt [block] av workshoppar, samtal och föreläsningar om BDSM. Vi ses i huset!

onsdag 28 juli 2010

Lyckat samtal

M: Tidigare idag hölls Vi som aldrig sa sexists panelsamtal om normkritiskt bloggande som planerat. Trots att borrande byggarbetare utgjorde ett visst störningsmoment så var det en synnerligen lyckad tillställning. Och Pride House-arrangörerna hade ordnat väldigt fint med allt. Tack för det!

Här är två referat från samtalet.

[Makthavare]

[Pride]

För övrigt kan jag rekommendera Djurrättsalliansens [veganska fikabord] på LAVA.

tisdag 27 juli 2010

Pepp!

H: Vet ni vad som varit skönast i dag? Jag bytte slang på framhjulet på min kära cykel och firade med en utflykt till gymmet i förorten där jag bor. Cykeln har varit obrukbar i veckor, jag har åkt en massa kollektivtrafik och känt mig som en slapphäck, och från det att temperaturen kom upp i något som förtjänar förledet sommar- har jag haft problem med att mina två favoritgym inne i stan inte tycks ha hört talas om luftkonditionering. Jag gillar att svettas, men det finns ju olika sätt att göra det på. Och så vågade jag mig äntligen till det lokala gymmet och det var kallt och stort och bra på alla sätt. Nu är jag nöjd med mina - begränsade, men i det här fallet, som det visade sig, fullt tillräckliga - cykelmekar-skills och har en skön trött elektrisk känsla i hela kroppen. Konstaterar än en gång att det är bra att göra saker som tar emot eller som jag känner mig osäker inför.

Apropå träning rekommenderar jag att läsa Healthy Girls inlägg ["How to exercise for the right reasons - and feel better about your body"]. En sak jag ogillar med gymmet - men det gäller alla gym jag gått på - är att det inte går att stänga av kaloriindikationen på löpbandet. Tack och lov har jag alldeles för dålig balans för att kunna titta på någonting annat än displayen (och därmed kaloriindikatorn ...) eller möjligen mina egna fötter när jag springer, så jag kan inte jämföra mig med någon annan. Men jag tycker att det är fantastiskt skönt att springa, trots att jag varken är snabb eller bra på det. Det händer att jag drömmer om att jag springer och då brukar jag vakna lycklig.

I morgon modererar jag Prideversionen av panelsamtalet ["Att blogga mot normen"] på Pride House (Kafé Klara) klockan 12.00-12.45. Vill du se mig göra något jag är rädd för - kom dit. Men kom hellre dit för att höra tre grymt bra bloggare - Amanda Svalin ([Intersektionell Solidaritet, frihetlig socialism och feminism]), Immanuel Brändemo ([trollhare]) och Liza Andersson ([Like A Bad Girl Should]) prata om sådant som vem som har makten över ordet, debattklimatet i kommentarsfälten och vilken roll normkritiska bloggare kan spela i en medievärld där avlönade proffsbloggare har åsikter om allt. Det kommer att bli spännande.

Groundhog day

M: Så var det pridefestival i Stockholm och, som någon skrev på Twitter, [Groundhog day] på debattsidorna. Men den mest påtagliga upprepningen består i att det varje år denna vecka blir ännu mer omöjligt än vanligt att lyssna på ring P1 och läsa artikelkommentarer på tidningarnas hemsidor utan att vilja utplåna mänskligheten.

Detta hat, denna idioti, denna beklämmande sinnesslöhet får en att vilja avskaffa den allmänna rösträtten. Det är dessutom tydligt att religionen är ett stort problem, då en stor del av homohatarna använder kristendomen (ja, oftast, även om homohat förekommer i många andra religioner) och bibeln som slagträ för att hetsa mot hbtq-personer.

Själv är jag trött på att vara tillmötesgående och ödmjuk mot hatarna. Om de inte kan hantera andra människors livsval och preferenser utan att hemfalla åt trakasserier, förtal och intolerans så förtjänar de inte någon respekt tillbaka.
[Helena Bergman] säger det bäst: ”Jag hoppas bara att ni trångsynta fitthuvuden trasslar in er i varsin regnbågsflagga och kvävs.”

Vi ses på Pride.

fredag 23 juli 2010

Panelsamtal om normkritiskt bloggande

Det lackar mot Pride i Stockholm och VSASS skribenter kommer självfallet att springa som yra höns mellan programpunkterna i Pride House. På onsdagen arrangerar vi dessutom ett panelsamtal om normkritiskt bloggande!

Här är programtexten:

Att blogga mot normen
Panelsamtal där normkritiska skribenter diskuterar bloggens funktion som aktivistiskt och politiskt verktyg. Samtalet kretsar kring vem som har ordet och kring bloggandets förutsättningar för en intersektionell normkritik där bland annat klass, genus och etnicitet problematiseras.

Medverkande: [Amanda Svalin], [Immanuel Brändemo], [Liza Andersson].
Moderator: Hanna Hård.

Tid: Onsdag 28 juli kl. 12:00–12:45
Plats: Pride House (Kafè Klara)

Mer information finns på [Stockholm Prides hemsida].
Det finns även ett [Facebookevent].

Vi ses!

lördag 17 juli 2010

Synthen och politiken



M: Många hängde på [P3 Kulturs] initiativ att utropa v.28 till synthveckan. Som den subkulturelitist jag är (i just detta fall) så störde jag mig förstås en del på artister som inte nämndes och perspektiv som inte togs upp; men jag är ändå väldigt tacksam att Johanna Koljonen & co. gjorde programmen.
Hur ofta får en höra Covenant i Sveriges största radiokanal, liksom?

Hur som helst så drog jag mitt strå till stacken genom ett gästspel på Aftonbladets kultursidor i torsdags: Om att "högern" kapat synthgenren. En kort och ganska rolig text.
Men det är förstås blodigt allvar också.

Tyvärr lades inte texten ut på AB:s webb - jag hade ju hoppats på storbråk i kommentarfältet - men jag har i alla fall hittat en bloggare som nämner den: [Fredrik Segerfeldt] (och verkar hålla med mig). [Jonas Morian] är också inne på samma spår.

En envis tanke vägrar för övrigt lämna mig: Tänk om jag skulle utmana [Johan Norberg] på debatt/samtal om synth och politik (inklusive genus!), och sedan spelar vi skivor tillsammans? Det skulle kunna bli precis hur stört som helst - men gör sig kanske bäst i fantasin?

Slutligen noterade jag att jag hade sällskap av fyra "män" och noll "kvinnor" på AB:s kulturuppslag. Det kändes ganska trist. Å andra sidan läser jag inte tidningen regelbundet, så jag vet inte om det var en tillfällighet eller en del av ett mönster.

måndag 12 juli 2010

Arvikafeminism

M: I år gjorde jag slut med Arvikafestivalen eftersom den gjorde slut med synthen. Det kändes lite vemodigt eftersom den varit min favoritfestival ända sedan jag åkte dit första gången 1993 - 15 år gammal, ensam med ett tält - för att se Einstürzende Neubauten.
Men [ett initiativ som det här] gör att jag är beredd att förlåta arrangörerna. Till nästa år lovar de nämligen att hälften av de bokade artisterna ska vara kvinnor, vilket är en smärre revolution i festivalsammanhang. I år är till exempel 80 procent av artisterna på Arvika män, och det ser lika illa ut på de flesta andra stora festivaler i Sverige.

Enligt artikeln på hemsidan har Arvikafestivalen inspirerats av Fi:s pengabål i Almedalen. Tilltaget gav onekligen effekt, och det är roligt att partiet kreddas för initiativet. Jag har också svårt att tänka mig att arrangörerna inte tagit intryck av samarbetet med projektledarutbildningen [Creative Feminism] samt, förstås, av den uppmärksamhet som [Queertopiafestivalen] har fått redan innan den gått av stapeln.

När jag skrev ovanstående började jag fundera över en sak:
I ett samhälle där en allt minde del av musikers inkomst består av skivförsäljning och en allt större del av livekonserter (Rätta mig om jag har fel, men så är det väl?) så borde det innebära att festival- och konsertarrangörers ovilja att boka kvinnoartister blir en mer påtaglig jämställdhetsfråga, åtminstone om fokus läggs på möjligheten att få betalt för sitt arbete.
Vad tänker ni läsare om det?

torsdag 8 juli 2010

Expressen ljuger och Aftonbladet fantiserar*

M: Två bilder från media i veckan:

Hej Aftonbladet. Ett annat sätt att mobba kvinnor i politiken är att konsekvent nämna dem vid enbart förnamn, samtidigt som männen omtalas med efternamn. Kasta inte sten i glashus.


Expressen gör den mest bisarra guilt-by-association-utflykten jag sett på länge. Men så fungerar väl medier som tappat all självrespekt.

* Rubriken har jag skamlöst lånat från [boken med samma namn].