torsdag 23 september 2010

Bloggtips: sannatoriet

H: Alltid lika fantastiska [Susanna] skriver om valresultatet och solidaritet och jag kan bara hålla med om och jubla över varje ord:

Jag påverkas inte personligen, just nu, av hur stora barngrupper det är på dagis. Det är inte jag som kommer må skit av betyg från lägre åldrar, jag påverkas inte av rut-avdragets sämre arbetsvillkor och jag är inte den som kommer nekas när jag behöver fly på grund av mina politiska åsikter, av att jag är en hbtq-person och så vidare. Det är inte jag som är papperslös. Det är inte jag som inte har någonstans att bo. Det är inte jag som inte har råd att vara med i a-kassan, inte vet om jag har jobb nästa månad.
Men jag är tillräckligt funtad i huvud och hjärta att förstå att det är verkligheten för folk, herregud det är bara att se runt lite i sitt egna sociala nätverk, och även om jag inte kunde se något där, så skulle jag fortfarande fatta.
En ska fan förstå att vi inte lever under samma förutsättningar och har samma resurser. Och att då slå dövörat till är lika med att vara en jävligt elak människa.

Besök [sannatoriet] när du behöver en dos fly förbannad intersektionell feminism, fettaktivism och psykradikalism. Om dess innehavare biter dig har du med all sannolikhet gjort dig förtjänt av det.

tisdag 21 september 2010

Utgångsläge

H: Jag summerar mina förutsättningar inför de kommande fyra åren. På plussidan:

- svenskt medborgarskap
- vit
- frisk

- välutbildad
- medelklass


Tänkbara nackdelar:

- kvinna
- hbtq-person
- flersam
- varierande [könsuttryck]
- studerande
- låglöneyrke


Sammantaget: Personligen kommer jag antagligen att klara mig alldeles utmärkt under en fortsatt borgerlig regering och med SD i riksdagen. Det ger mig ingen som helst ursäkt för att hålla käften - människofientlig politik drabbar alla, direkt eller indirekt. Kampen fortsätter.

Tills vidare några ord till dem som stör sig på att vi använder ord och uttryck som "kamp", "krossa rasismen" med mera:


Vi ses på barrikaderna.

måndag 20 september 2010

Gråten, trösten, kampen

M: Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så ofattbart. Jag grät mig till sömns och jag började gråta igen när jag vaknade. Jag kom till jobbet och lyckades inte hålla tillbaka tårarna där heller.
Jag är bedrövad.

Bedrövad över att Sverige för första gången i modern tid har två påtagligt homofoba partier i riksdagen - de fick sammanlagt 11,3 % - det ena är dessutom rasistiskt och det andra kommer med stor sannolikhet sitta kvar i regeringen.

Jag har inga förslag på lösningar för tillfället, ingen analys. Jag vill bara skrika, gråta och slåss.
Men jag känner att det är viktigare än någonsin att vi tar hand om varandra nu, stöttar och tröstar och inte ger upp. Rasisterna och homofoberna ska inte få den tillfredsställelsen.

Först ska jag sörja färdigt.
Sedan ska jag kämpa vidare.

Avslutningsvis vill jag tipsa om en väldigt bra text som skrevs innan valet av professor Diana Mulinari. Läs hela [här].

”Det här är valet där känslor är förbjudna. Eller rättare sagt: den enda känslan som har varit närvarande i detta val är SD:s hatpropaganda. Men mot detta hat skulle vi kunna mobilisera andra känslor, så som en passion för solidaritet eller en åtra till livets gåvor som överskrider nationella gränser, eller lusten att skapa en värld och en vardag tillsammans med andra. Istället för att klaga över de andra politiska partierna, sucka inför valets begränsade valmöjligheter, bli irriterade över att valdebatten är så tråkig, hävda att det inte spelar någon roll för egentligen så finns rasismen redan i de etablerade partierna, skulle vi kunna skicka ett tackkort (och en kram) till alla som har stått med sina kroppar som den sista utposten på gator och torg och sagt nej till SD. Till alla dem som har delat ut flygblad och kommit hem blöta och frusna. Till alla dem som känner/erkänner styrkan i SD:s hatideologier och kämpar emot. Det känns mindre ensamt nära deras röster. Jag är mindre rädd nära deras skratt.

På återseende.

fredag 10 september 2010

Veganen och prästen

M: Jag är aldrig i kyrkan annat än när det rör sig om att delta på (andras) bröllop, dop eller begravningar, eller när min mor har konsert med sin kör. I veckan bevistade jag en begravning. Det var en fin avskedsceremoni, även om jag undvek att delta i trosbekännelsen då jag inte är kristen.
En bra sak var att prästen, som hade en personlig relation till den avlidna då hen varit aktiv i församlingen i många år, pratade ganska mycket om den avlidnes samhällsengagemang – och att hen i samband med en gudstjänst uttalat sin frustration över att många människor gör skillnad på heterosexuell-, respektive homosexuell kärlek.
Det kändes fint att höra i kyrkan, på en i övrigt helt vanlig begravning.

På kyrkkaffet efteråt hamnade jag bredvid en annan präst, som varit Guds tjänare ungefär lika länge som jag varit vegan. Vi började prata om min veganism och jag berättade bland annat om hur provocerade en del människor blir av den, vilket ofta leder till att de börjar försvara sitt eget intag av animalisk föda, samtidigt som de ifrågasätter min kosthållning – utan att jag ifrågasatt deras.
Prästen å sin sida hade erfarenheter av att många människor ska förklara varför de inte tror på gud när de får reda på vad hen arbetar med. Helt oprovocerat.

Förmodligen är det samma mekanism som triggar båda reaktionerna: När en del personer träffar någon som gjort ett helt annat, ofta ickenormativt, livsval, så börjar de tänka på sin egen livsstil, och hamnar i försvarsställning, eller – ibland – anfallsmode.

För den som tröttnat på att ständigt och jämt behöva stå till svars för sin kosthållning kan jag för övrigt rekommendera [Magdalena Ribbings] text om just detta.
Den fungerar säkert, med viss modifikation, även för präster.

P.S. Före begravningen besökte jag och mitt sällskap en blomsteraffär för att köpa var sin handbukett att lägga på kistan. Autentisk dialog mellan tre personer i svarta finkläder och försäljaren:
”Vad vill ni ha?”
”Vi vet inte riktigt.”
”Är det en dam eller en herre som ska uppvaktas?”
”Vi ska på begravning.”
”Jaha. Då kan ni välja vad som helst.”