onsdag 24 november 2010

Avlyssnat på tuben

H: Tidig lördagsmorgon i mitten av november. Jag kliver på tunnelbanan med det som i vänkretsen går under den skämtsamma beteckningen "synthkillefrillan" - snaggat på sidorna och i nacken och långt hår på hjässan, samlat i en svans. I fyrsätet snett mitt emot sitter en vuxen i sällskap med två barn.

Barn 1: "Mamma, visst kan pojkar också ha långt hår och en tofs?"

Könsförvirring eller ej: det gjorde min morgon, kan jag nog säga.

För övrigt är det ganska mycket pausfågelkvittrande från mitt håll här på bloggen just nu. Det beror på att jag hoppade av min heltidsutbildning för några veckor sedan och har haft fullt upp med att försörja mig sedan dess. Hur som helst: jag återkommer.

söndag 21 november 2010

Vadå - jag, privilegierad?*



M: En del saker är tydligen för bra för att få finnas. För någon vecka sedan blev jag uppmärksammad på den fantastiska bloggen Privilege-Denying Dude, som på ett mycket roligt och träffande sätt driver med privilegierade snubbars ovilja att se att de agerar inom några som helst maktrelaterade sammanhang.
Nu är den tyvärr borttagen av Tumblr av upphovsrättsliga skäl. Men [Jezebel.com] hann uppmärksamma bloggen, och där kan du se några fler av de inlägg som hann läggas upp innan den stängdes ner.

* Jag kunde inte hålla mig från att slänga in en humorreferens här; en remix av [Alfred E Neumans] valspråk "Vadå - jag dyster?".

tisdag 16 november 2010

Lästips: Balanserat och bra om RA- och polyfrågor

M: I går läste jag i senaste numret av [Modern Psykologi]. Det innehåller ett reportage om flersamma/ickemonogama relationer som - hör och häpna - är riktigt bra. Media har ju inget större förtroendekapital vad gäller att skildra denna företeelse, och när det handlar om populärvetenskapliga publikationer som denna så är det inte en överdrift att påstå att jag var minst sagt skeptisk innan jag började läsa.

Huvudartikeln, Polyamori - Kärlek som räcker och blir över, är skriven av Jenny Rickardson och är dels en beskrivning av polyamori och relationsanarki, dels en uppgörelse med psykologskrået, som anklagas för att vara präglat av hetero- och mononormen. Bland annat intervjuas kbt-psykologen Mats Dahlin, som säger så här:

”Ett av de största problemen som man stöter på som polyamorös är just samhällets tryck på att man gör något som är konstigt. Träffar man då en psykolog som säger samma sak blir man rätt kränkt. Ska man jobba med personer som lever i polyamorösa relationer så måste man vara ödmjuk inför att folk lever det liv som de tror funkar bäst för dem, oavsett vad man själv tänker om det.”

I tidningen finns också intervjuer med två personer som lever flersamt/ickemonogamt. Ironiskt nog definierar sig båda två som relationsanarkister, men reportaget är som sagt rubricerat med ordet polyamori. Den här utvecklingen, att poly har blivit ett samlingsbegrepp för flersamma relationer, är inte helt lyckad, då den tenderar att osynliggöra relationsanarkin - som då framstår som ett slags "underkategori" till polyamori. Till detta lär vi få anledning att återkomma här på bloggen.

Moderns Psykologis ambition att lyfta RA- och polyfrågor är i alla fall behjärtansvärd - och med mediala mått mätt oerhört saklig, respektfull och lyckad. För den oinvigde kan tidningens reportage tjäna som en god introduktion till flersam/ickemonogam teori och praktik, och för oss som redan tänkt några varv tjänar den som exempel på att det faktiskt går att framställa personer som lever flersamt/ickemonogamt som något annat än freaks. Kudos.

P.S. Jag kanske ska tillägga att jag inte har läst resten av tidningen än och därmed inte vet om det övriga innehållet är bra. Och omslaget är ju minst sagt tacky.

torsdag 4 november 2010

We will never be anything but loud

Det här är vårt nya knark efter "Telephone"-videon. All symbolik som proppats in på de drygt tre minuterna (feminism! djurrätt! kapitalism- och religionskritik! För att bara nämna några.) gör oss vimmelkantiga - på ett bra sätt. Titta genast innan Sony begär att den tas bort.

måndag 1 november 2010

To boldly go where no man has gone before!*

M: Det slog mig att jag missat att skamlöst propagera för att ni ska köpa senaste numret av [Bang] (#3/2010). Jag bidrar nämligen med en artikel om feministiska utopier i science fiction-litteraturen. Bland annat argumenterar jag för att sf är en experimentverkstad för radikala åsikter och feministiska visioner, som kan berika den politiska diskussionen och därför borde bejakas mer.
Dessutom finns en hel del annan intressant läsning i detta nummer, så passa på att köpa det innan det är för sent!

Bonusmaterial: En text som ströks ur min artikel innan publicering är utdraget från Sonya Dormans uderbara dikt The Child Dreams, som jag tycker sammanfattar feministisk science fiction väldigt bra:

”The prince is a figment
of our boring legends, he is
the gravity her sleep-ship
may escape from. Dressed
in a red shift, she’s always
a world ahead of his weight.”

Sonya Dorman, 1975

* Bangredaktionen skriver [To boldly go where no man has gone before!] i presentationen av min artikel, vilket är synnerligen passande.