lördag 15 september 2012

Läslust efter slukaråldern

H: En vän och jag brukade säga att en aldrig blir äldre än femton i vissa avseenden. Vi tänkte på kärlek då. Nu tänker jag på sex. Första gången för allt är första gången, gång på gång, oavsett hur många erfarenheter en samlar bakom sig.
Jag blev äldre vad gäller kärleken till litteratur. Det är numera sällan böcker biter tag, håller i, driver vidare. Men det gör antologin Het, en samling erotiska noveller med målgruppen just femton och uppåt. Den episodiska formen som är antologins lämpar sig bra för både febril läsning och läslig njutning. Här finns säkert inte något erotiskt för alla, men flera texter som jag tar till mig.

Lisa Bjärbos ”Fyrtio minuter eller En jävla evighet” är lystet könsobestämd och stämmer därmed väl överens med lustanatomin. ”Paris surprise” av Jenny Jägerfeld är ett frustande frustrationsvrål i faghagmiljö och Gunnar Ardelius ”Vattenmelon” går som en ungröd katt kring den heta språkgröten på en skrivkurs. Åsa Anderberg Strollo transcenderar i ”Använd det ofta och flitigt…” en tintomaragestalt som lämnar ett sött och gott spår efter sig i läsarkroppen.

Jag har förstått på recensioner av erotisk litteratur att det är kutym att skilja mellan litterära och erotiska kvaliteter, varpå de senare inte sällan undgår utvärdering. Det är, menar jag, att underskatta språkets förmåga att forma vårt liv och våra upplevelser. Det vi inte talar om blir lätt något vi inte kan tala om: något ensamt, skamligt – se inte minst på #prataomdet-rörelsen, där en hashtag öppnade för en störtflod av formulerade erfarenheter som dränkte in medieklimatet i veckor och fortfarande sprider ringar som scenproduktionen Fortsätt #prataomdet.
Snippa-reformen och kampanjen okejsex.nu har gett många ord för att tala om kroppen och om gråzonssex, men språket för det lustfyllda saknas ofta i det dagliga ordförrådet, såväl det ensamma som det flersamma. Så inte här. Det är en bitvis njutning att läsa Het: det är medryckande, jämnt välskrivet, ungt utan att låta ”svensk ungdomsfilm” och ger upphov till hallelujaögonblick som räcker i flera tunnelbaneresor där ingen antagligen anar eller, för den delen, är bjuden på fest i mina byxor.
 Jag hoppas att svensklärare på högstadiet och gymnasiet kommer att använda sig av Het i klassrummet som ett sätt att integrera sex- och samlevnadsämnet i sin undervisning. Med tanke på att sexualkunskap är obligatorisk för elever i Sverige sedan 1955 men fortfarande inte ingår i alla lärarutbildningar är det hög tid att fler tar upp den handsken.

Texten har också publicerats i ETC 37/2012.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Låter väl trevligt, bara det att #prataomdet är sedan länge avslöjad som den falska gräsrotskampanj det är (och får man minnesluckor av sitt drickande har man problem); snippareformen är det ingen utanför RFSU som bryr sig om och okejsex.nu har i likhet med Flicka-kampanjen blivit sågad vid fotknölarna som det låtsasprogressiva (dvs reaktionära) slöseri med skattepengar det är.

Hanna sa...

Jag vet inte vad en falsk gräsrotskampanj är (eftersom jag var aktiv i #prataomdet-rörelsen antar jag att jag kan kallas en falsk gräsrot. Det känns inte annorlunda än att vara en gräsrot i andra sammanhang) och jag vet inte vad drickande har för relevans i sammanhanget (sex mot någons vilja är inte okej, oavsett drickande, oavsett drickande som "problem"). Såvitt jag vet används ordet "snippa" också inom barnomsorgen och även av RFSU:s skolinformatörer, som når ut till både grundskolan och gymnasiet. Inom ramen för workshoppen Vad är okej sex? (som arbetar med okejsex.nu-material) har hundratals ungdomar pratat om gråzonssex, och Fortsätt #prataomdet kommer att lyfta och diskutera samma ämnen med gymnasieelever och högskolestudenter. Slöseri med skattepengar - tja, visst, det står det förstås var och en fritt att tycka. För mig handlar det också om hur vi värderar frågor som har relevans för ungas verklighet.