torsdag 18 oktober 2012

Om djurparkerna

M: I morse blev jag  kontaktad av en person på [P3 Nyhetsguiden] som undrade om jag ville vara med i radio och prata om djurparker, med anledning av de nyligen uppmärksammade övergrepp som skett på [Ölands djurpark] och [Parken Zoo]. Jag skulle representera ”lägg ner”-sidan och prata kort om problemen med att hålla djur i fångenskap.
Mitt anförande spelades in men sändes inte eftersom producenten sedan bestämde att hen ville ha med någon som var uppbackad av ”en organisation”.
Här är i alla fall den långa versionen av det jag sade (på den minut jag uppmanades hålla mig inom hann jag med ungefär hälften).
Tänk P3, bite-size och pedagogiskt tilltal.

”Jag blev givetvis förfärad över den misskötsel och vanvård som har uppdagats på Ölands djurpark och Parken Zoo de senaste dagarna, men jag kan inte säga att jag blev förvånad, även om vanvården i de här fallen verkar ha varit extrem. Det dyker regelbundet upp rapporter om att djurparker inte lyckas uppfylla de krav som ställs på dem i fråga om att skapa en dräglig miljö för de djur som de håller sig med.

Det verkar dessutom vara svårt att kontrollera verksamheten. Ölands djurpark hade till exempel haft flera besök av djurskyddsinspektörer, men vanskötseln kunde pågå ändå. På Parken Zoo krävdes att ett samhällsprogram gjorde en granskning för att ägarna skulle behöva stå till svars. Uppenbarligen fungerar inte det här systemet som det ser ut i dag.

Men det finns också problem med djurparker i sig. Ett argument för deras existens är att det är viktigt att visa barn vilda djur så att de får respekt för naturen. Men vad är det för bild barnen får när de ser individer som är berövade sin ”naturliga” miljö och som ofta mår dåligt både fysiskt och psykiskt, vanvård eller ej? Det är knappast en bild som överensstämmer med hur det ser ut i det vilda.

Jag är inte motståndare till ekoparker, naturreservat eller att försöka bevara utrotningshotade arter, men idén med djurparker, att vi går dit och tittar på djur och tror att vi ser den så kallade ”naturen”, samt att vi gör dem en ”tjänst” genom att stänga in och glo på dem, den idén tycker jag är ganska självgod.

Det är förstås jättebra att människor reagerar på och upprörs över hur illa djuren behandlas på djurparker, men jag tycker att perspektivet kunde vidgas lite, till att omfatta även de miljontals djur som varje dag plågas och dödas i köttindustrin.

Bara för att vi inte ser lidandet vi orsakar så betyder det inte att det inte finns. Vi pratar inte om [Schrödingers katt]* här, utan om levande varelser.”

* Liknelsen är baserad på en vanlig och mycket förenklad bild av detta filosofiska tankeexperiment.

1 kommentar:

laxsill sa...

Jag undrar hur mycket pengar som läggs på djurparker varje år. Tänk om samma pengar skulle läggas på naturvård, hjälp av utrotningshotade arter, skötsel av friluftsspår och information om friluftsliv. Nu är jag visserligen vegan och antispeciesist, så jag ser ingetsomhelst värde i djurparker. Men även om jag inte varit det hade nog mina kontakter med vilda svin, rovfåglar och ormar varit mer värt än varje djurparksbesök tillsammans. Vill en att barn ska bli familjära med skogen, ta då ut dem i naturen. Alla andra lösningar faller på sin egen avgrundsdjupa orimlighet.