Comments on Vi som aldrig sa sexist: Expert

Galet bra blogg. Jag vill också vara gravid nu! De...

2010-02-08T17:40:20.724+01:00

Galet bra blogg. Jag vill också vara gravid nu! Det kommer bli så fint så fint. Men är det inte dags att pressa ut hen snart?

Skrivarkurs, råbra ju! Då kan vi hjälpas åt sen - att ha nån som läser och ger respons som inte vet vad man tänkt är ovärderligt. Nog för att min handledare är fantastiskt och jag hade aldrig klarat det utan henne, men hon vet ju också vad jag vill få fram. Hon är alltså redan färgad.

Nej, på föräldrar i allmänhet tror jag - tack och ...

2010-01-25T13:26:58.529+01:00

Nej, på föräldrar i allmänhet tror jag - tack och lov.

.../inte kan förstå de "föräldrar"/... ?...

2010-01-25T13:21:30.577+01:00

.../inte kan förstå de "föräldrar"/... ? Syftar hen bara på mammor då?

Vad trist att det halvgrinas på jobbet! Men ja, ma...

2010-01-25T11:09:12.642+01:00

Vad trist att det halvgrinas på jobbet! Men ja, man förstår ju att det är så det tyvärr ser ut för de flesta som vill hitta på "egna" lösningar.

Och jag kan förstå att det kanske är provocerande för många att bara ta ut ett halvår i början. Vår barnmorska har redan nu i ganska osubtila ordalag börjat prata om att hon inte kan FÖRSTÅ de föräldrar som inte är hemma så mycket de bara kan.

Det tycks redan som att det är lite provocerande a...

2010-01-24T21:59:26.336+01:00

Det tycks redan som att det är lite provocerande att jag bara tar ett halvår i början, och min partner sen tar ett helt år (sen ska jag ta ett halvår till). Folk frågar ofta varför jag inte tar längre tid. Jag tycker att det känns superbra att både få tid i början (dels faktiskt för återhämtning efter graviditeten och förlossningen) och i slutet då ungen är lite roligare och börjar bli en person.

Och tyvärr så hänger det ihop med tråkiga jobbfaktorer. Det ska inte spela någon som helst roll egentligen - och en har rätt enligt lag att ta ut sin föräldraledighet som en vill - men det grinas lite på jobbet om att det är svårt att tillsätta vikarie på bara ett halvår. Det grinas inte mycket, men lite lite. Så att mitt känsliga sinne ska suga åt sig det. Att bara ta ut ledighet i typ två månader först vet jag inte hur det skulle gå. Det skulle såklart gå. Jag vet bara inte hur. SOM SAGT så ska detta inte spela någon som helst roll. Egentligen.

Även om jag är den som är heltidsledig den första tiden så är vi båda överens om att min "värsta" tid är över så fort ungen kommer ut. En av anledningarna att vi vill pumpa är att jag ska kunna gå ut och göra saker på kvällarna när min partner är hemma. Hen har till exempel kunnat festa hela den här tiden, nu är det min tur att kunna gå ut och nu är det vi äntligen kan DELA på allting. Det går tyvärr inte att dela på en graviditet utöver det stöd jag kan få från min partner. Men så fort ungen är ute går det att dela på ansvaret. Och det längtar jag lagom inkorrekt mycket efter...

"Detta för att vår relation ska förbli så bra...

2010-01-24T16:03:29.651+01:00

"Detta för att vår relation ska förbli så bra som möjligt. Allt handlar faktiskt inte om barnets bästa. En del handlar om vårt bästa."

åh, härliga rader! Jag tror också att det blir det bästa för barnet i det långa loppet. Vidare tror jag att ni kommer att bli underbara föräldrar, för ni är ju helt klart redo att ta ansvar för jämställdheten på riktigt. Heja heja.

Åh vilka bra tankar som kommer fram här. Så spänna...

2010-01-24T12:32:47.345+01:00

Åh vilka bra tankar som kommer fram här. Så spännande (och svårt!) att försöka omsätta sina teorier och ideologier i praktiken, så är det ju hela tiden vad det än gäller. Bra och modigt att du vågar diskutera ert föräldraskap här. Tack för det.

Om din partner nu har det problematiskt att ta ut bara några dagar i veckan (de flesta har väl knappast sådana anställningar att det funkar, tyvärr) så kan väl hen ta den första perioden? Då blir ni världens coolaste heteroföräldrapar, och det önskar jag er verkligen.

Tack för alla förslag! Ja, att dela ledigheten på ...

2010-01-23T17:54:25.065+01:00

Tack för alla förslag! Ja, att dela ledigheten på dagar i veckan är verkligen en bra idé som jag tror fungerar skitbra. En kollega berättade dock att A-kassan inte alls hängde med i de svängarna och om en delade helt lika på dagar i veckan så kunde en förlora sin a-kasseersättning (men bli berättigad försäkringskassans jämställdhetsbonus). Det finns många system som inte riktigt arbetar tillsammans...

För oss så är det helt enkelt inte möjligt att dela på dagarna då min partner har en tidsbegränsad tjänst som förlängs om hen tar ledigt, men det är inte tillräckligt långt kvar på tjänsten för att hen ska kunna ta ut strödagar. Därför får hen ta ut ett helt år i sträck. Jag hoppas dock att vi ska kunna lösa det lite med att en kanske kan jobba hemifrån ibland etc.

@Isobel, jag ska framföra förslaget. Jag känner likadant, hur ska en klara av att bli lämnad ensam med ungen efter bara två veckor? Jag har ett kompispar som stannade hemma båda två i närapå ett och ett halvt år. Det blev tajt rent ekonomiskt (han gick på a-kassa), och det var tydligen lite jobbigt för relationen, men de har båda två stenkoll på ungen.
Det vore ju ett drömscenario.

Känner igen mig otroligt mycket i dina berättelse ...

2010-01-23T16:32:50.376+01:00

Känner igen mig otroligt mycket i dina berättelse om just ORON över att det kommer att bli ojämställt.

Jag stannade också hemma mycket i början, och eftersom jag inte klarade av att pumpa ur och ville amma så mycket som möjligt (körde ersättning någon gång då och då, när partnern och sonen var ute på egen hand, men inte ens dagligen). (Amningsojämställdheten höll dock bara i sig i sex månader -- efter det kunde man ju bara ta med någon puré eller banan oavsett om man var den med bröst eller inte. I efterhand känns den tiden som en mikrosekund, även om det inte kändes så då, mest pga rädslan för att denna arbetsfördelning skulle hålla i sig.)

När vi sedan bytte 'huvudansvarig' tog det några veckor innan jag klarade av att släppa 'expertrollen', men jag minns den stora lättnad jag kände den dagen jag insåg att min partner var den som hade bäst koll på vad som skulle packas i blöjväskan. Den här händelsen är ju rätt banal, men fick stor symbolisk betydelse för mig. Allt jag hade oroat mig för (typ: 'Hjälp, nu är det kört med jämställdheten för resten av livet.') försvann.

Vi har av praktiska och ekonomiska skäl aldrig kunnat 'dela lika' under en och samma period, utan har alltid varit tvugna att ha en huvudansvarig, men eftersom vi skiftat roller upplever jag det som att det har fungerat väldigt bra på lång sikt. Dels upplever jag att vår son nu är lika nära oss båda (även om också det har varierat när han var mindre), och dels så upplever jag det som att vi har en ömsesidig respekt och förståelse inför hur mycket arbete den rollen innebär. Vår son är drygt fyra nu.

Okej att man inte vill att någondera parten ska ha...

2010-01-23T10:48:22.166+01:00

Okej att man inte vill att någondera parten ska ha expertstatus, men det bästa för barnet OCH partnern som "tar över" måste väl ändå vara att man delar på kunskaperna?

/Elin I.

Väldigt intressant att höra om tankarna kring jäms...

2010-01-22T20:23:18.197+01:00

Väldigt intressant att höra om tankarna kring jämställt föräldraskap och försöken till att ge barnet möjlighet att knyta an lika till er båda. Jag önskar er lycka till och hoppas att det kommer gå bra. Funderar på liknande frågor då jag hoppas bli förälder med fler än en till medförälder och hur en gör att alla kan bli lika delaktiga. Det du skriver känns peppande!

Om jag var du skulle jag kanske försöka att briefa...

2010-01-22T15:09:47.470+01:00

Om jag var du skulle jag kanske försöka att briefa din partner så lite som möjligt, just för att slippa expert/projektlederirollen - så himla snett kan det ju inte gå utan din expertis - och partnern skaffar sig nog snabbt sin egen ändå. Tänker jag, helt utan att veta eller ha egen erfarenhet.

Och jag vet ju att det är svårt för många som har andra typer av jobb - men om man som jag och min man är frilansare/sina egna uppdragsgivare är det ju betydligt lättare att vara hemma tillsammans första månaden, och sedan dela på veckorna från första början. Men jag förstår ju att det kan kännas rätt meningslöst och/eller superstressande att gå till en "vanlig" arbetsplats en dag i veckan och försöka få något vettigt gjort.

Kul med skrivarkursen, det låter ju som ett toppenupplägg! Och jag håller helt med dig om att man nog från början måste fatta att allt fokus inte kan ligga på barnet, utan på relationen föräldrarna emellan också - annars kan det nog hyfsat snabbt gå käpprätt.

Samma fråga som Johanna plus ett tips, som jag int...

2010-01-22T13:06:36.746+01:00

Samma fråga som Johanna plus ett tips, som jag inte alls vet om ni har möjlighet att följa, men det är att vara hemma båda i alla fall första månaden. Efter två veckor visste vi typ inte vad som var upp och ner på barnet och om jag hade blivit lämnad ensam då hade jag fått panik. Det är ju dock en fråga om ekonomi och möjlighet från arbetsgivare etc.

Har läst att du tänker pumpa, och att ni tänker ge...

2010-01-22T11:49:08.363+01:00

Har läst att du tänker pumpa, och att ni tänker ge mat med flaska. Varför måste du vara hemma den första tiden då? Varför kan ni inte dela? Jag har vänner där den ena var hemma hemma 3 dagar och den andra 2 dagar i veckan, d.v.s. att de delade föräldraledigheten så. Då hängde båda med i barnets utveckling, och båda byggde upp egna fungerande rutiner kring allt med barnet. Ett tips bara. Annars kan man så lätt falla in i det här "i VÅR relation/situation passade det helt enkelt bättre att göra som normen säger att man ska göra". Lycka till!