tag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post6150827711402535588..comments2010-02-20T19:17:50.921+01:00Fridahttp://www.blogger.com/profile/12755661639484766562noreply@blogger.comBlogger16125tag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-12563116488130660382010-02-20T19:17:50.921+01:002010-02-20T19:17:50.921+01:00detta kan vara ett av de bästa blogginlägg jag någonsin läst på hela internet. tack för att du skrev det. ser fram emot allt som du någonsin kommer att skriva om äterstörningar. tack.brittannoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-41574593720532095702009-11-14T11:39:28.747+01:002009-11-14T11:39:28.747+01:00Jag stöttar dig! <br />Och sörjer samtidigt det faktum att jag inte känner en enda kvinna med ett sunt förhållande till mat/godis/föda i allmänhet. Jag kan inte ens påstå att jag har det själv.Софияhttp://www.blogger.com/profile/10543704727513306425noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-39386380620020719372009-10-31T09:56:51.201+01:002009-10-31T09:56:51.201+01:00tack för att du delar med dig! <br />bra inlägg.<br />kämpa på!Malinnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-20999769936285163182009-10-29T01:00:23.541+01:002009-10-29T01:00:23.541+01:00Go Hanna!<br />Modig och viktig.Katarinahttp://www.blogger.com/profile/12570066453716854721noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-23470827353716166432009-10-26T16:04:09.208+01:002009-10-26T16:04:09.208+01:00Tack för ett (för mig) jäkligt viktig inlägg!Queersammanbrotthttp://www.queersammanbrott.blogspot.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-42076968196881997482009-10-21T19:49:54.618+02:002009-10-21T19:49:54.618+02:00det är för såna här inlägg, hannas modiga, venns lika modiga och kloka, och stefans som internet finns. tack för att ni vågar göra uppror och för att det privata får vara som det ska vara för att vi ska kunna störta de dåliga makttrollen, politiskt. f ö mkt sant allt som skrivs.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-1597807096002814082009-10-20T20:40:25.445+02:002009-10-20T20:40:25.445+02:00Kanonbra skrivet! Håller jättemycket med om att det är konstigt tyst om ätstörningar. Att leva med en sådan är sannerligen något som känns skamligt att bära på.<br /><br />Jag började i behandling för min 2001. Det ändrade mitt sätt att tänka och känna. Helt fri från de jobbiga tankarna blir jag kanske aldrig, men det har gjort en milsvid skillnad, framför allt just i mängden energi jag lägger på det. Det du gör är väldigt bra. Något av det viktigaste är att ta sig själv på allvar.Bobbihttp://transcenders.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-44913707110786430312009-10-20T16:54:36.756+02:002009-10-20T16:54:36.756+02:00Jag vill också tacka, och håller också med om det mesta.Juliahttp://juliaskott.wordpress.com/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-69897757619613964072009-10-18T11:30:09.519+02:002009-10-18T11:30:09.519+02:00VSASS är världens bästa blogg, och ditt inlägg här Hanna är inget undantag.<br /><br />&quot;Samhällets fixering vid kvinnokroppen är, menar Wolf, en effektiv kontrollmetod som ett svar på kvinnans frigörelse&quot; och &quot;Every woman has an eating disorder&quot; stämmer så rakt igenom. Som tidigare pojkvän till en människa med denna ätstörning blir problematiken i min uppfatting så synlig - på ett individuellt plan har den mycket gemensamt med mina egna tvångshandlingar som har gisslat mig större delen av livet, men skillnaden är samtidigt att ätstörningarna är samhälleligt subventionerade; människor i allmänhet (kanske i I-länder i första hand men även i andra länder vad jag förstår) och kvinnor i synnerhet bygger in ett problematiskt förhållningssätt till mat i sin självbild under hela sin uppväxt som reflexiva varelser i och kring samhällsstrukturer. Det gäller inte bara den osäkra &quot;lilla människan&quot; från destruktiv bakgrund utan även akademikerfeministen från stabil medelklassbakgrund - sagt utifrån erfarenhet av vänner och bekanta. <br />Den strukturella problematiken tycks skriva in sig i valfri individuell problembild, och det är väl också därför människor uppvisar så många likheter i dessa problem även om alla kan ge sin egen individuella förklaring (mobbning, föräldrarnas skillmässa, prestationsångest i studier eller jobb, hälso&quot;medvetenhet&quot;, &quot;inget särskilt&quot;... you name it).<br /><br />Så väl skrivet och rutet. För det är rutet, tycker jag. En del i ett upprop mot en galen normalitet som vi behöver bryta. Ditt inlägg är även till gagn för människor som kan tyckas ha en endast normalstörd relation till mat, såsom jag. Tack!Stefanhttp://www.blogger.com/profile/16254433751815040076noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-67563561170830927362009-10-17T19:16:05.487+02:002009-10-17T19:16:05.487+02:00Tack för en väldigt modig och stark text. Jag önskar dig lycka till i kampen. Du är inte ensam!Elisabethnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-45143937477657091212009-10-16T20:39:54.838+02:002009-10-16T20:39:54.838+02:00Igår efter en synnerligen meningslös dag då det kändes som om små hamstrar hade grävt sig in i hjärtat köpte jag ett paket chips, chokladmousse och godis. Sedan åt jag allt på en väldigt kort tid. <br />Det som skrämde mig mest är att jag nu har naturaliserat hela processen. Innan stängde jag in mig, nu satt jag och pratade med vänner samtidigt. Intalat mig själv att jag förtjänade det, behövde det. <br /><br />Sen kunde jag inte röra mer mat på hela kvällen utan att få dåligt samvete. Satt med släkten på det lokala curry-stället och kunde inte röra mig. Tyckte jag var duktig när jag kategoriskt vägrade att ta emot &#39;eftermaten chokladen&#39; och gick och lade mig med en känsla av att vara totalt däst. <br /><br />Jag har hållit på så här i över 7 år. Och jag vet inte hur länge jag orkar. <br />Alla försök till snälla rutiner och omtänkande störtar så fort något som inte är en del av rutinen äntrar scenen.<br /><br />Har alltid pendlat i vikt och nu är den uppe igen. Det skulle inte vara något problem egentligen, om det var så att jag fortfarande kände att det var min egen kropp. Men det känns som om jag bär på en Alien. Och den här jäveln gör att jag orkar mindre, vill mindre, kan mindre. Passiviserande som fan. <br />Finns det ens något att skylla på?<br />Det stänger av hela systemet. <br /><br />Helvete vad ont allt sånt här kan göra. Och hur man aldrig blir fri. &#39;Dagarna&#39; som du säger. <br />Nykterheten som nästan är mer hotande. För om man redan är där, på fel sida, så är det inget som kan gå mera fel, förutom en fortsättning. Medans nykterheten känns som en konstant känsla av att &#39;tillåta&#39; sig må bra, det är ok att må bra, etc, etc, men det är så fragilt, så lätt att inte göra det...<br /><br />Jag älskar mat. Men inte mig själv. Är det här något jag ersätter, mig själv med maten?<br />Jag vet inte, bara att jag själv inte står ut med att vara den halvgalna, smygfeta, lagom heta. <br />Jag orkar inte anamma &#39;Riot don&#39;t diet&#39; för riot kräver energi, och den här kroppen tar energin. <br /><br />Förlåt, men ditt inlägg triggade så mycket skit i mitt eget huvud. <br /><br />//<br />VennAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-65483741568659444812009-10-16T19:49:45.512+02:002009-10-16T19:49:45.512+02:00Tack för att du skriver det här. Känner igen mig otroligt mycket, och det vet jag om att en stor del av de kvinnor i min omgivning också skulle göra ifall de läste. Det gör mig så arg, men så full av hopp när det finns fina människor som orkar ifrågasätta.Felicianoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-23224726371000084892009-10-16T17:04:16.329+02:002009-10-16T17:04:16.329+02:00Väldigt väldigt stark text. Tack. Så mycket igenkänning.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-58660382006644659492009-10-16T17:03:33.530+02:002009-10-16T17:03:33.530+02:00Jag tycker att du är skitbra som skriver det här. Faktiskt.<br /><br />Lycka till på vägen!Fiathttp://www.blogger.com/profile/06963697998866302420noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-78185595077095497652009-10-16T16:40:15.381+02:002009-10-16T16:40:15.381+02:00tack för texten från mig också. det är jävligt skönt att ge sitt missbruk ett fett fuck off kan jag säga. do it =)<br /><br />love,<br />chrischristinahttp://www.blogger.com/profile/02779516893378846213noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-69907835409684628002009-10-16T15:39:34.725+02:002009-10-16T15:39:34.725+02:00Stort tack för att du skriver om något så personligt som det här.<br />Jag blir väldigt inspirerad på många sätt av att läsa personliga historier på det här viset.<br />Jag vill säga mer saker men jag vet inte vad...Mattias Shttp://www.blogger.com/profile/08658869217458382512noreply@blogger.com