Comments on Vi som aldrig sa sexist: Om Jeff Buckley och mäns självömkan

Verkligheten tar lång tid på sig att hinna ifatt l...

2009-04-16T12:20:00.000+02:00

Verkligheten tar lång tid på sig att hinna ifatt litteraturen. Jag vet att det finns gott om män som tagit till sig av detta och gjort det till en del av sin identitet som du säger. Men jag vet att den tysta majoriteten (för de är tysta) av män fortfarande är manliga-män som omringar sig med likasinnade män. Och därigenom sitter de fast i ett fack där de faktiskt inte "får" vara svaga.

Du säger "I praktiken känner jag däremot inte att det har någon större giltighet idag." om just det här fenomenet. Det är jäkligt inskränkt att säga. Det kanske är sant i dina kretsar men det stämmer inte när du kommer ut på fabriksgolvet (där jag jobbar) eller byggarbetsplatsen (där jag jobbade i höstas) eller ens skolan (självklart beroende på vilka personer du umgås med).

Varför kan inte genusdebatten bli vänligt sinnad mot män? Varför lyfts inte mäns problem fram bättre?
Att kämpa för kvinnors sak och samtidigt trampa på männens problem kommer inte att föda samarbetsvilja från "vår" sida.
Vart är upproret över att män faller efter (FORT) i skolväsendet. Redan i mellanstadiet! (har 12åringarna förtjänat det på något vis?)
Vart är rosa bandet för alla de män som dör den tysta döden i prostatacancer? (Fler än bröstcancer)
Vart är upproret över att män dör flera år tidigare än kvinnor?

Åh, det här inlägget har jag missat! Hm, jag måste...

2009-04-13T20:04:00.000+02:00

Åh, det här inlägget har jag missat! Hm, jag måste börja med att säga att jag så gott som alltid har en liten Martin som sitter på min axel och hytter med treudden så fort jag tycker synd om mig själv =).

Det mest intressanta för mig är just åtskillnaden. Du skriver "integrera det i sin självbild och ta ut det på andra människor – eller att göra det till en gimmick för att få bekräftelse". Frågan är hur en ser skillnaden mellan "riktig" självömkan och en manipulerande "falsk"(?) sådan?

Jag håller med om att "samhället fullkomligen svämmar över av män som gjort självömkan till något av en dygd". Lite som att samhället svämmar över av allt som män tagit patent på - varför kvinnor med samma uttryck nedvärderas i relation till männens. Och jag ser det inte alls som en brasklapp att påstå att mäns självömkan tas på större allvar än kvinnors. Det känns självklart.

De är ju inget jag eller någon annan ska eller borde få cred för men just jag lägger ju inte skulden till något hos feminismen. Mitt problem är väl mer att jag inte lyckas hitta några riktiga strukturella orsaker till mitt känslosvall. Och de kan ju inte bara vara individuella!(?)

Jag har skrivit ett inlägg på min egen blogg med en utveckling, det blev för långt för att publicera här.

PS. Håller med Alexander, ljuset-i-tunneln-perspektivet är feta grejen!

Samtidigt kan jag tillägga att grejen med artister...

2009-04-12T18:41:00.000+02:00

Samtidigt kan jag tillägga att grejen med artister som Tori Amos, Alanis Morissette och Ani Difranco m.fl. är att de egentligen inte skriver om självömkan, utan om strategier för att ta sig ur och vidare från självömkan och svårigheter. Samtidigt som de inte förnekar att det finns saker som kan få en att må riktigt dåligt, så visar de på en tydlig vilja att ta sig ur det. Ljuset i tunneln finns ständigt närvarande. Det är därför jag älskar dem så mycket.

Jättebra inlägg och jättebra kommentarer också. De...

2009-04-12T18:39:00.000+02:00

Jättebra inlägg och jättebra kommentarer också. Det här fenomenet är så... Jag vet inte vilket ord jag ska sätta på det, så jag skriver "tröttsamt" för att sammanfatta.

Jag fick en gång ett blandband inspelat till mig v...

2009-04-12T16:36:00.000+02:00

Jag fick en gång ett blandband inspelat till mig vars låtlista jag kunde ha citerat som en provkarta över mäns självömkan - förutom Jeff Buckley minns jag Bright Eyes ["Haligh, Haligh, A Lie, Haligh"] som det bästa exemplet. (Lyssna på texten!)

En annan sak jag kommer att tänka på är hur van jag som ung blev att identifiera mig med mäns kulturyttringar, alltså inte med den besjungna kvinnan/horan/madonnan utan med den manliga protagonisten. (Jag gissar att det är ett symptom på skillnaden mellan "kultur" och "kvinnokultur".) Länge frågade jag och kvinnliga bekanta oss varför det inte fanns några låtar om kärlek skrivna av kvinnor. Sedan kom Aimee Mann och räddade mig med ["Stupid Thing"].

Gillar formuleringarna här. Har själv funderat på ...

2009-04-12T00:04:00.000+02:00

Gillar formuleringarna här. Har själv funderat på varför jag gärna vill skrika "men din ångest är en individuell sak" när män ser sig själva som offer för nåt slags kvinnovälde, samtidigt som jag i allra högsta grad är intresserad av strukturella förklaring annars... Men skillnaden ligger ju, som du påpekar, i vad man inkorporerar i sin självbild och tar ut på andra. Alla mår dåligt, men ingen ska använda det som en härskarteknik. Tack för bra inlägg!

Tack Martin. Skitbra skrivet. Jag och Nanna brukar...

2009-04-11T21:01:00.000+02:00

Tack Martin. Skitbra skrivet. Jag och Nanna brukar prata mycket om det här också. Tröttsammaste av de ej så subtila yttringarna av detta i kultur är när mannen sitter i ett hav av pizzakartonger och dekadent leverne och skyller all sin ångest på kvinnan som "snärdje" honom och "drog ner honom" (läs:tvingade) i något slags träsk/helvete (=deras relation där han själv kanske, eller förmodligen, betedde sig som ett svin men inte ser det själv), och sen lämnade honom. Buhu, hälften av alla deppiga kärlekslåtar av män handlar om den grejen.

Den andra halvan handlar om andra sidan av hora/madonna-komplexet, då är kvinnan han inte längre är ihop med ett helgon och en madonna som ingen av de nya slinkorna han tröstar sig med kan leva upp till. Det enda som skulle kunna hjälpa mot hans ångest är att få vara med henne. Hon är förmodligen död. Hon dog förmodligen i en vit bommullsklänning.

Där slog du verkligen huvudet på spiken! Fy fan vi...

2009-04-11T20:57:00.000+02:00

Där slog du verkligen huvudet på spiken! Fy fan vilket välskrivet inlägg! Tack!