tag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post6883582238409575723..comments2008-11-24T08:10:49.185+01:00Fridahttp://www.blogger.com/profile/12755661639484766562noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-11874360517749796112008-11-24T08:10:00.000+01:002008-11-24T08:10:00.000+01:00Eller hur? Men det finns säkert många som tycker att ett visst mått av maktobalans är lite sexigt, som Zandén och Gyllenhammar (som jag avskyr att behöva komma dragandes med), och att det måste få finnas lite skillnader kvar mellan könen för att inte all spänning ska försvinna. Dock tycker jag att det verkar som att, rent retoriskt, de som hävdar att jämställdheten har gått för långt (exempelvis Pär Ström) snarare menar att maktbalansen har rubbats och att det nu är kvinnor som sitter på den reella makten. Fortfarande inte jämställdhet. <BR/><BR/>@Martin: Jag skrev ju att jag misstänkte att boken egentligen var bra, men att debattartikeln i DN vinklade det fel. Å andra sidan lägger jag lite skuld på författarna som inte hade integritet nog att stå emot DN. Problemet är ju inte boken i sig, problemet är hur den framställdes - och det är framställningen av den som kan kastas i ansiktet på en, eftersom att det är färre som läser den faktiska boken än de som läser DN. Och jag har nu köpt boken, det ska bli kul att läsa den!<BR/><BR/>Sen har jag inget egentligen emot att folk slänger saker dumma argument i ansiktet på mig, hellre det än tystnad.Fridahttp://www.blogger.com/profile/12755661639484766562noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6760119443912343268.post-34526103635617940862008-11-21T20:08:00.000+01:002008-11-21T20:08:00.000+01:00Och jag undrar alltid - rent semantiskt, hur kan jämställdhet 'gå för långt'? Det enda det kan betyda är att man hellre vill ha lite maktobalans, och är negativ till jämställdhet - eftersom det är det enda sätt på vilket lika rättigheter kan innebära att någon har för mycket rättigheter..lalouvenoreply@blogger.com